En timma extra & mommo-mys!

Gissa vem som blev glad idag, när hon fick veta att klockan var en timma mindre än vad hon trodde, då hon steg upp? Jo, helt rätt! En tidsjagande mamma, vid namn Linda! =) WiiiHooo!

Fick ju ha sovmorgon idag, eftersom Jonas är ledig och ändå vill stiga upp i någorlunda tid under helgen också, när en ny arbetsvecka snart startar. Å så fick jag denna härliga nyhet när jag kom upp -gillas skarpt! (Tänk om det kunde vara så fler dagar om året, lite då & då, som små överraskningar....ska föra fram det som ett förslag...till någon... :/ )

Just då var Jonas och Tuva-Lisa på väg ut. Min fina sambo sa till mig, att det kan väl vara härligt att få stiga upp och äta frukost & vara lite själv, i lugn och ro... Ja, absolut! =) Så just nu njuter jag av min 3:e kopp kaffe och funderar hur jag (skulle önska att jag fick...det är ju inte bara jag som bestämmer...) ska lägga upp dagen.

Jag fick min dotter att somna tillslut igår kväll/natt i alla fall, det var bara det att vi båda tydligen hade somnat på soffan...vid 03-tiden så la jag henne i vagnen och mig själv i sängen. Hon sov fram till kl 07! Då var det blöjbyte, matning & rapning och sen gick vi till sängen båda två för att mysa med (fast egentligen för att VÄCKA!) pappan.

Om ni har läst mitt senaste inlägg med tillhörande kommentarer, så kan man läsa att min mamma hoppar på kryckor och går på morfin (p.g.a. smärta). Hon har opererat sin ena fot i onsdags nämligen....stackars älskade mamma. Men det kommer ju något gott utav detta, men ändå =(

Vi brukar ju annars försöka vara till byn, där mina föräldrar bor, 1 gång i veckan, men denna vecka blev det inte just p.g.a. detta. Å som vi längtar, speciellt Tuva-Lisa! =) Så det har istället blivit att vi pratat mycke i telefon. Bl.a. ringde vi igår (från skötbordet!) till "mommo" för att snacka lite. Man såg att Tuva-Lisa såg lite fundersam ut, då hon hörde mommos röst i örat, men såg mamman sin framför sig... =/ Hon sprattlade på och jollrade/pratade på för fullt där hon låg -leéndes, sprattlandes och glad. Och hennes kära mommo fick en härlig start på sin lördagskväll -det behövde hon!

*** Mommo- mys ***

God söndag på Er i stugorna!

Kram från oss

Underbart

En härlig känsla man får när man känner att man måste betyda mycket för den här lilla flickan.

När hon är väldigt ledsen, kan det räcka med att någon av oss smeker henne på handen. Eller så kan någon av oss ta upp henne mot kroppen och samtidigt krama och vyssja, så blir hon alldeles lugn.

Nyss när jag la ner henne i vagnen, i åkpåsen, grät hon ordentligt (sååå trött!) - men det behövdes bara att jag kom så nära henne jag kunde, där hon låg, och sa att "-mamma är här..." och vyssja lite, så somnade hon! =) Helt fantastiskt!

Oftast så tittar hon på mig eller Jonas (den som har henne i famnen) innan hon stänger ögonlocken för att sova också - det måste betyda kärlek och trygghet, eller? =)

När hon är på vaken och på bra humör, så kan det räcka med att prata med henne -så får man ett leénde tillbaka! Ett leénde som gör att man blir glad, lycklig och man förstår hur lyckligt lottade vi är som har fått denna guldklimp till oss... =)

På sitt skötbord är hon alltid lugn, där kan hon ligga hur länge som helst. Antingen tittar hon på grodan, kaninen och hästen som hänger i mobilen ovanför eller så busar/pratar hon med den som byter blöjan på henne. Hon älskar att ligga med naken rumpa och vara nakenfis -då sprattlar och ler hon med hela kroppen och blir alldeles till sig, så att hon nästan inte vet hur hon ska göra eller vad hon ska säga =)

Så där står vi ofta och hänger hon och jag om dagarna...myser och pratar om livet å så.

Mys ni också idag & säg hur mycket ni tycker om varandra!

Kram

En lycklig pappa med en liiiten Tuva-Lisa!

Veckan

De första dagarna denna vecka har jag inte hunnit göra någonting. Och jag vet, man ska njuta av den här tiden...m.m. Å det gör jag också! Men något vill man ju hinna göra i alla fall...jag har så stort behov att att få göra något kreativt! Men visst, det kan ju även vara bra att försöka träna på att bara vara i nuet och mysa med lill-tjejen...å vi gör ju det också...men ändå.

I och för sig, så har vi ju haft väldigt mycke besök denna veckan -jättekul och trevligt! Men man är inte van vid det. Först var ju min faster me familj här i måndags som sagt, sedan var en annan äldre bekant till oss på tisdagen. Och i onsdags träffade vi en kär vän till mig, som jag inte träffat på lääänge - sååå mysigt var det! =)

Allt besök och samtidigt en viss dam som absolut inte har velat ligga/sitta själv (denna vecka, bara korta stunder i babysittern...) -utan bestämt i famnen- har nog gjort att mamman ofta känner sig låst och lite frustrerad. Men hon vet samtidigt att det hör till... men man är inte vaaaan!! =)

Men en väldigt bra sak är att vi fått sova bra på nätterna! Då blir vi ju jätteglada!

Vissa gånger under dagtid och på kvällarna har damen varit lite orolig å så...men efter 3-4 försök att somna in ordentligt och sova själv i vagnen (som är det enda, förutom sängen) som för tillfället verkar vara trivsamt att sova i, så har vi till slut fått ta natt. =)

Men så är det väl att vara mamma! Underbart härligt, men samtidigt jobbigt

och sömnigt ibland.

Jag och Jonas har, som tur är, underbara föräldrar som vi vet ställer upp om vi bara frågar. Kommer att behövas hjälp framöver kan jag lova =) Måste bara sätta oss ner och planera lite - jag och stora hjärtat! =)

Igår var hennes fammo och faffa för första gången barnvakt! Jag hade nämligen tid hos frisören. De gav mat när jag for och efter det så hade hon somnat... och hon sov fortfarande när jag kom tillbaka =)!

I fammos famn hela tiden, de e klart -varmt, gosigt och mysigt! När de for, tog jag henne i min famn...men det började bli dags för middags-fix, så jag var tvungen att sätta ner henne...å som på beställning, så vaknade hon...

Så var eftermiddags- och kvälls-aktiviteterna igång och dagen led mot sitt slut. Gumman och pappan snarkandes i vagnen och sängen, medan jag låg och tänkte på dagen som varit...

Jag tänkte på den underbara stunden jag haft, när jag fick läsa en bra tidning i lugn & ro, få huvudet masserat & shamponerat och det bästa av allt -bli fin i håret! =) Jag insåg att det snart är helg, då Jonas är ledig och vi bara ska mysa på här hemma och så somnade jag bredvid min underbara familj med ett leénde på läpparna!

Kram på er!

7 veckor senare

Nu sover man så gott ute i åkpåsen...

Jag tog på henne en vit huvjacka och i samma stund kom jag på att det ju var den som hon hade på sig när vi åkte hem från BB. Jag var tvungen att kolla upp fotona och ja, lite skillnad. Vår lilla tjej har blivit stor! =)

Nu väger hon ju 4,5 kg och är 55 cm lång! Oj oj, så fort det går...

Såhär liten och pluttig var hon då... 4 dagar gammal, nyss utkommen ut i friska luften för första gången och sov skönt i bilen hela vägen hem! (Trots den otroligt stora jackan & otroooligt nervösa föräldrar...)

Jag började le här för mig själv när jag tänker på den resan...

Det var en jättefin höstdag...

Pappan, som körde bilen, försökte undvika varje litet gupp på vägen hela den första biten... Å det är klart, aldrig förut hade man ju kört med så ömtålig & värdefull last i bilen! =) Men efter ett tag (när vi hade kommit ut på stora vägen) så var jag tvungen att säga till honom att han nog måste öka farten liiite i alla fall, annars kommer vi ju aldrig hem... =)

En mycket märklig känsla var det. Plötsligt var vi tre i bilen. Hon är våran - eller?! Världens sötaste lilla flicka... Overkligt. Underbart. Spännande. Nervöst.

Vår älskade lilla tös!

*** BUS ***

Babysittern som Tuva-Lisa fått av sin morfar, är favoriten - hon vill kunna välja att vara med och titta på vad som händer eller så tar hon sig en lutare i den. Sååå himla bra även för hennes mamma, som då kan greja på med det som behövs göras!

Å då & då så tar vi å busar eller pratar, så att vi håller humöret uppe! (Se bilderna...)

Så den är guld värd, tack igen moffa! =)

Visst blir man inte annat än glad när man ser dessa? =) Vårat hjärta! Bilderna blir lite suddiga, eftersom man är så full av sprattel, glädje och mysiga ljud!

Busa ni också där ute, det är jättekul! Kram

Var är tiden?

Jag har så mycket i mig som jag vill skriva...men tiden finns inte riktigt! Får ibland känslan av panik - jag bara fylls på och fylls på...

*** HJÄRTAT ***

Sover gott med tutten! =)

Jaja mamma, hur mycket ska du fota egentligen... ?

Ok, skrattar gott åt mammas dubbelhaka....

Busa kan man då redan! =)

Världens finaste & det bästa som hänt! =)

*** Presenter ***

Idag har vi haft besök av min kära faster med sambo och dotter. Så mysigt att de kom på besök -det blir alltför sällan att man ses numera, trots att de bara bor i Gällivare.

Tuva-Lisa fick massor av presenter... - de finaste var en teckning med hjärtan (målad av min fina lilla kusin) och en mumin- haklapp som samma 8-åring själv köpt som present till Tuva-Lisa =) Vi blev sååå glada!

Och sen var det många mysiga klädesplagg som hon kommer att kunna ha när hon blir lite större, också jättefina givetvis.

De hade också med sig 2 stora kassar med ylle- och regn-kläder, vante-klämmor, plastad frotté m.m. Dessa kommer alldeles säkert att behövas ganska snart för att klä på lite mer innan lill-gumman ska in vagnens voksipåse - jag har hört att det kommer att bli en kall vinter, brrrr! Tur att man har små-kusiner! =) Hoppas vi får träffas snart igen och att vi då hälsar på hos dom hemma i Gällivare.

Många presenter blir det verkligen för Tuva-Lisa! =) Herregud, man är som inte riktigt van vid detta. Jag har inte hunnit nämna så många här, men jag kommer att ta upp och förhoppningsvis visa foto på någon då och då. Men jag ska passa på att nämna att vi givetvis är såååå glada för ALLA paket och presenter som vi har fått! =)

Nu ska vi sova gott - jag hoppas ni också får göra det!

Kram

Något mör idag

Då var det gjort. Första ute-svängen detta år. Middag och utgång med arbetskollegorna. Väldigt trevligt må jag säga! =)

Jag ångrar mig då inte att jag gick - för nog var jag i valet och kvalet innan!

Och nog hade det varit mysigt att få vara hemma med min underbara sambo och vår fina dotter...ha fredags-mys....titta Idol på tv:n....äta lite gott...å bara vara...

Men lite nervös, blyg och nästan så att jag kände mig lite folkskygg, så gjorde jag mig i alla fall i ordning och klev tillslut in på restaurangen där arbetskompisarna satt. Å det är klart, det var ju inte igår man var ute bland folk sådär heller.

Men väl på plats och efter att ha "hejat" på alla, så kändes det som att det var igår vi hade setts. Roligt att få höra hur dom har det, vad som händer på jobbet och svamla på som vanligt igen om ditt och datt. Ljudnivån kändes dock lite jobbig för mig i början, men efter någon timma så tänkte jag inte längre på det =)

(Möjligtvis därför man är liiite hezzz idag!)

Ja, så från 20.00 till klockan 03.00 var man igång. Benen känns möra och rösten som sagt lite i obalans. Några av oss gick vidare till Arran, (alltså Arran!!! - jag vet inte när jag var där senast - å inte spelade de väl sån där rave-musik där på min tid? eller?!), för att kolla läget och trots ,den inte alltför bra, musiken, så blev det ändå att jag och mina två 40-åriga kollegor stod där på dansgolvet och "svirade våra lurviga" en stund. En av oss gick faktiskt till och med fram till DJ:n och önskade att han skulle spela något från 80-talet...men inte kom de nå. Så det va bara att gilla läget och jag kände att det nog fick vara bra som så. Kvällen hade varit bra och rolig, men nu ville jag hem.

Idag har vi allihopa bara tagit det lugnt och myst på...Sovit, ätit och kramats.

En lite promenad för mig och Tuva-Lisa blev det också, bara för att få luft. Men att jag var trött i benen...nog dröjer det länge tills nästa gång man går på galej. För det är inte riktigt min grej helt enkelt. Men man måste väl ut nån gång per år bara för att socialisera sig lite, det är nog viktigt.

Men tacka vet jag sällskaps-, middags- och spel- kvällar hemma med vänner och familj! Det är grejer det!

Å förresten så längtar jag redan nu till nästa fredag, då jag får ha fredags-mys hemma med de mina...men det är DÅ det.

NU blir det lördags-mys och en varm dusch, på med mjukisbyxorna (som jag inte fick ha på mig igår...) och sen blir det film kombinerat med matning, rapning och sövning. =)

Trevlig kväll!

God morgon...

Ja, för oss så är det faktiskt "morgon" just nu... =)

Antar att ni förstår hur natten har varit då kanske?

Jag började själv att känna mig trött redan efter middagen och tänkte att "idag ska det nog få bli en tidig kväll..."

Men innan vi till slut fick sova, så försökte vi sova själv i vagnen inne i sovrummet - det här är en tjej som INTE vill sova själv...möjligen de gånger hon är riktigt trött och det trodde jag att hon var igår... - men efter att ha gjort 3 försök, så fick det bli den varma famnen i soffan istället.

Jag somnade ca 04 och min lilla ängel vid 03-tiden. Det var oroligt. Inte ont i magen, men just oro. Jag vet inte för vad hon kände så. Jag skulle ju så gärna vilja kunna fråga och få ett svar, men man får gott vänta och istället försöka göra det man kan för tillfället. Så det tog alltså länge innan det där "rätta sova-lugnet" kom och övertröttheten försvann.

Så kan det bli ibland. Och visst är men ju beredd på allt, men det är bara ganska lustigt. Precis som att hon visste att jag igår så stolt berättat för hennes pappa, fammo, mommo och här på bloggen att det verkligen börjar gå åt rätt håll. Vilket det ju säkert håller på att göra nu, men hon vill bara inte att jag ska tro att hon börjar bli en stor tjej ännu, tror jag. =)

Sen har vi då sovit...vaknat och ätit snabbt 3 gånger och sedan somnat om igen lika fort (båda två!)

Vid 12-tiden vaknade vi av att Jonas kom hem en sväng på lunchen... Det blev en sån där, ni vet... Han sa "Hej, vad gör ni..? och vi svarade "Hej...nååå vi håller på att mysa här och vakna lite...." Jojo! Vi sov ju som stockar båda två ända tills han kom in i vardagsrummet... =)

(Man är ganska rolig som människa ibland. Som när någon ringer och man ligger och SOVER...så kan man ju aldrig säga DET, utan istället blir det att man säger att man bara VIIIILAR lite... Varför är det så? Ja menar, sova är väl inget dåligt?)

Nå, nu har denna dag i alla fall satt igång för mig! Vissa andra ligger och sussar som aldrig förr i vagnen (japp, nu duger den...) och det tänker jag låta henne göra också. Hon behöver nog all den sömn hon kan få just nu.

Men en annan trevlig och rolig överraskning är förresten att "den magiska" tutten/nappen plötsligt började fungera igår som det den är tänkt till! =)

(kan det vara därför som hon vart lite "förvirrad och orolig" igår månne? nu när jag tänker på det...)

Tidigare så har det bara varit de allra första dagarna, på BB, som den dög och efter det så är det bara mammas lillfinger som har funkat. Men igår när hennes pappa matade henne på kvällen och vi (för femtioelfte gången) testade att ge henne tutten i munnen när hon blev lite ledsen, så var det som att hon aldrig gjort annat! =)

Å nu ska jag inte göra likadant (så jag tar i trä)...för det kan ju ha varit att den ENDAST funkade just igår och att det kommer att dröja läääänge innan hon börjar med tutte på riktigt, om det nu ens nån gång blir så...

Det jag vill säga är bara att hennes mamma blev väldigt glad över detta!

Det kanske lönar sig att inte ha gett sig med tutte-prövningen...i så fall = Äntligen! =)

Hoppas ni har haft och får en fortsatt Trevlig Dag allesammans!

*** Bild tagen 13/9, alltså 4 dagar gammal & just hem-kommen från BB ***

*** Biler tagna 19/10, alltså ca 6 veckor gammal ***

//Kram från en tjej som, tro det eller ej, i alla fall ibland tycker om sin mamma och pappa! =)

Det där med rutiner...

Att ta en promenad på förmiddagen är ljuvligt!

Jag sitter här, färdigpromenerad för denna dag, med en nykokt kaffe brevid mig, lite halv-varm och samtidigt halv-kall i kroppen och har därför en filt på benen (de håller nämligen på att repa en läcka nånstans i fjärrvärmen...så den är avstängd hela dagen...). Och jag känner mig allmänt lycklig och glad.

Natten har varit väldigt bra. Gumman sov mellan 20.00-22.00 och sen var det mitt och hennes kvällsgöra på schemat. Vi har inte riktigt fått helt fasta rutiner ännu, men det blir bättre och bättre! =)

Hennes pappa jobbar ju på veckodagarna, så vi brukar försöka låta honom få bra sömn om nätterna - man vet ju själv hur jobbigt det är att inte kunna få vara klar och engagerad på jobbet...å det funkar väldigt bra för oss.

Vid midnatt-snåret så somnade hon om igen och har sedan sovit till kl 03.00, då myste vi på med mat, prat, blöjbyte och kramar fram till kl 05.00. Då ville hon bara ha en snabb matning och sen var ögonlocken tunga igen...

Klockan 07.00 var det dags för oss att vakna tyckte hon, så så fick det bli! =)

Fast jag kan inte säga att jag kände likadant - mina ögon gick i kors under första halvan av matningen och önskade inget hellre än att hon ville ta en tupplur till...men jag tänkte om och fick till och med lägga ner henne på soffan - där hon låg ett bra tag (alldeles själv) och myste på, vilket var perfekt, för då kunde jag göra mig och hennes vagn färdig för utgång i lugn och ro =)

(betydligt enklare och allt blir mera rätt när hon inte gråter...).

Jag har lovat mig själv att försöka ta mig ut varje dag för att bygga upp min kondition igen. Jag kan inte skriva här hur många kilon min kropp växte med under graviditeten, för då skulle nog "mastern" stänga ner denna sida p.g.a. för mycket tyngd...men det var en hel del i alla fall.

Så nu är det bara att börja om från 0 och det är jättehärligt, men tungt! Jag längtar tills jag kan gå på ett riktigt svettigt gympa-pass, men det får komma sen när kroppen är ordentligt läkt - men innan jul skall det bli i varje fall!

Sen verkar ju hon trivas utomordentligt utomhus också, så här kommer det att bli promenader må ni tro! =)

Kanske att det börjar gå åt rätt håll nu, med lite fastare tider med våran lill-gumma. Då hon somnar på kvällen, vaknar under natten och vaknar på morgonen - eller i alla fall så känns det "way much better" nu än det gjorde de första veckorna. Hennes mage var tidigare väldigt mycke ur balans och man riktigt såg hur den krånglade till det för henne och man kände sig sååå hjälplös, men det hjälpte ganska bra med närhet och kramar! Å om man tänker efter, så hur lätt kan det vara att komma ut från sin "cocoon" där man varit i över 9 månader, ut till en helt ny värld och allt i kroppen skall fungera. Inte kan det då vara enkelt.

Nu ska jag gå och ta på mig tofflor på fötterna och i övrigt se vad vad dagen har att erbjuda...

Ta hand om er!

Denna dag & lite inredning

Denna dag har sett ut ungefär såhär...

06.00 Pappa Jonas väckarklocka ringer samtidigt som Tuva-Lisas matklocka...

Vi sitter i soffan och äter/matar och myser på ett tag. Mamma Linda vet att det vankas besök av kär vän med familj vid ca halv 9 och berättar den roliga nyheten för Tuva-Lisa som sprattlar av glädje (det är första kompisen, som är näst intill precis lika gammal, som hon äntligen ska få träffa, ju!).

08.30 Vännen med sin sambo och lilla fina son dyker upp =) Å vi har det riktigt trevligt - surrar på om allt mellan himmel och jord...eller ja, mest om våra barn i och för sig. Tuva-Lisa sover sådär halvt, mestadels av tiden...men jag vet att hon tyckte det var riktigt skojigt att ha besök ändå!

Vi "vuxna" kokar te och gör mackor och fortsätter myspratet.

Det var roligt och kändes otroligt bra att få dela erfarenheter och funderingar med någon som är i samma läge, precis i detta nu. Jag har längtat efter det, eftersom alla andra vänner har barn som är äldre. Visserligen kan jag få bra ideér och tips ändå, men det blir nog ändå på ett annat sätt när man samtalar med någon som är där man själv befinner sig - med huvudet fullt av "ta hand om Bebis!" =)

11.00 Vi säger hejdå och tackar för besöket. Snart är det ju jul igen, så redan då ses vi ju åter. Nuförtiden finns det ju telefon, sms, mail och facebook, vilket är tur.

11.30 Matning. Därefter på med utstyrseln för promenad. Vi är tillbaka ca 12.00 och testar att ligga kvar ute vagnen, medan mamman går in för att fixa och dona lite med en av de där 1000 sakerna =).

Jag hann faktiskt en hel del och kreativiteten flödade (trots att det är måndag!!!). Lampor har länge behövts på en del ställen av vårt hus ett bra tag och nu när det bara blir allt mörkare redan på eftermiddagarna, så var det dags att göra något åt saken. Förrådet gicks igenom och lampor placerades ut - det blev jättebra, mysigt och billigt framför allt! (Ibland inser man att man ju faktiskt har massor av grejer egentligen...det är bara det att det man sätter undan, kan lätt glömmas bort att man har...)

En parentes: Böcker är väldigt användbara inredningsdetaljer. För mig har det alltid gett, och ger fortfarande, en otrolig ro att ha böcker omkring mej och jag kan verkligen tycka att det är fint att "dekorera" med dessa också. Det finns ju så fina omslag, i fina färger och böckerna är oftast i en klassisk bra och användbar form. Jag tycker det är fint att bara ha 1-2 böcker just intill skönaste fåtöljen hemma eller varför inte gå igenom (å passa på att rensa) bokhyllan och sortera och färgmatcha böckerna - sååå snyggt, samtidigt som det ger ett lugnare intryck av den annars "väldigt vanliga röriga möbeln"!

Mer om detta finns att läsa i senaste numret av Hus&Hem (nr12).

Jag har själv hunnit samla på mej en hel del böcker genom åren...försöker att ta mig tid till att läsa också och skulle vilja kunna säga att jag läser ofta, men så är inte fallet. Senaste boken jag läste -"Bara vanligt vatten" (Kajsa Ingmarsson)- läste jag sista dagarna innan dagen D...

Tanken var att jag bara skulle BÖRJA att läsa boken, för att sen lätt kunna öppna och fortsätta läsningen på patienthotellet eller BB. Men den var så bra att jag inte kunde sluta...så den kan jag varmt rekommendera. En helt vanlig och mysig bok.

Och såhär i efterhand kan jag ju lugnt konstatera att jag ändå inte skulle hunnit läsa någon bok på varken patienthotell eller BB ändå så...

Åter till verkligheten nu...

...Power-nap hanns också med innan det åter var matdags för lill-gumman.

16.30 Stora hjärtat kom hem och eftermiddagsbetyren satte igång...

Middag, disk, underhållning med och för tösen och lite samtal om dagen som varit.

Resterande delen av kvällen har sedan bara rullat på. Men jag är såå nöjd med denna dag! Å jag börjar se ett stort ljus i den tunnel som inbland infinner sig.

Kram på Er =)

I Love Helgen!

Ännu en helg snart till ända...

Aldrig har jag sett fram emot helgerna så mycket som jag gör nu - det är så härligt! Att VERKLIGEN få längta och känna att det blir speciellt när det är helg. Visst har jag ju känt att det har varit underbart med helg efter varje arbetsvecka tidigare, men det är ändå inget mot vad underbart det är nu!

Jag liksom förvandlas och känner mig sprudlande glad, full av inspiration, kreativ och positiv! För att vi är hemma hela familjen och jag & Jonas kan tillsammans/turas om att ta hand om vårt underverk. Så mycket lättare det blir när man är två och tar hand om ett litet barn!

Jag beundrar de föräldrar som är ensamma i detta...de gör ett otroligt jobb.

Visst har jag och lill-gumman det mysigt under veckodagarna också, men lika lätt är det inte att känna alla de känslor jag får under helgen. Möjligheten är inte lika stor, om man säger så. För hon tar ju sin tid. Å jag vill ju ge henne min tid också för den delen och jag ställer såklart snällt och villigt upp när hon ber om den. Jag älskar att vara mamma och vill ge henne allt det bästa av mig som jag kan.

Och förmodligen så är det väl, ännu en gång, denna omställning som gör att man reagerar såhär i början. För man är ju van att kunna göra vad man vill, när som helst och hur som helst. Nu får man tänka om.

För mig är den största utmaningen att vänja mig vid att vara ledig och hemma såhär länge. Och är man det, så brukar då jag alltid lyckas med att ha 1000 järn i elden samtidigt - för att jag tycker om det.

Så för mig är det en stor utmaning att BARA vara, landa och ta till vara och njuta av tiden med henne och tänka och känna att alla de där 1000 sakerna jag vill göra, kan jag faktiskt lika gärna göra sen. Känna lugnet liksom. Jo, jag är dålig på det och nu tvingas jag till att träna att göra, tänka och försöka känna så! =)

Men, det är ju faktiskt fortfarande söndag (yippie!) och jag har fortfarande minst 500 saker jag hade velat hinna göra under denna dag...

Så det gäller att välja ut det absolut viktigaste....prioritera...hmmm...

Jag tror jag ska börja med att hoppa ur morgonrocken och göra mig färdig för dagen, fixa färdigt hennes vagn för avfärd och sen kör vi! Ut i ljuset, den friska luften och bara gå - släppa tankarna på allt annat =)

Ha en fin dag allesammans!

Kram från oss

Lycka!

Det är nu livet har börjat på riktigt! =)

Nog för att jag har haft det bra och stundom känt lycka innan också -med världens bästa pojkvän, våra fina familjer, fast arbete, hus, bil och i övrigt ganska psykiskt stabil (även fast både jag och min sambo ibland konstaterar motsatsen...).

Den 9:e september kom hon (efter några omständigheter) i alla fall ut till slut! Vilken lättnad - både för min kropp & själ och för hennes skull - det visade sig att hon nog skulle ha behövt komma ut tidigare...men mer om det och dagen då hon kom till världen skriver jag senare.

Nu vet jag vad lycka är! Det är den mest fantastiska känsla jag någonsin upplevt - att nu få vara mamma, att äntligen få vara en egen familj och att vi tillsammans får uppleva nuet och framtiden som väntar.

En omställning helt klart. Mer och större än vad jag hade trott. Vår flicka, som numera heter Tuva-Lisa, vill vara nära någon av oss all tid och tycker inte om att sova ensam. Vilket är jättemysigt förstås! =) Men även att detta innebär att omställningen blev/är större än väntat.

Hennes mage vill inte vara helt lugn om nätterna och den håller oss ofta vakna den tiden av dygnet, så man är även lite snurrig och trött om dagarna (inget ovanligt iofs...men, på ett annat sätt.).

Så nya värderingar och upptäckter har helt klart gjorts under denna första tid...

Jag trodde aldrig jag skulle kunna känna sån uppskattning över de gånger jag hinner med en lugn och skön dusch t.ex....

Och jag uppskattar hela livet på ett helt annat sätt.... För hon är ju den underbaraste som finns!

***** Tuva-Lisa Olsson - det var jag som fanns i mammas mage.

Jag vägde 2.785 gr och var 49 cm lång när jag kom ut! *****

Jag vet att det är många som väntar och det här är mitt första, korta och lite hastigt skrivna inlägg. Men med tiden så blir det säkerligen mer och fler.

Jag hoppas ni är lyckliga därute! Det är i alla fall jag - även fast jag är så trött, så trött...

Kramar