måndag 30 augusti 2010

"Ny" ugn

Dagens projekt nr 1 var ordentlig rengöring av ugnen. Tänk att såpa ändå är en så fantastisk produkt! Borde absolut användas oftare (av mig i alla fall)... Nu ser ugnen i alla fall som ny ut och jag är stolt över att jag t.o.m. kunde stå på knä en stund.

I samma veva lagade jag färdigt dagens middag (falukorv, potatis och stekt ägg), det är lite så när man är kvinna - man kan liksom dona på med flera saker på samma gång =) eller hur?

Efter min (numera ordinarie) sovmorgon, så lockade det underbara höstvädret ut mig och det fick bli en promenad till konsum. Som jag längtat efter apelsin & ananas-juice! Suget går liksom inte att beskriva...men jag tror t.o.m. att jag drömde om denna dryck i natt... =) Å för tillfället är det det bästa som finns.

En annan sak som hände i natt, var att jag kände av 2 st ganska långa sammandragningar (troligen)...jag minns att jag kände och tänkte att..."nu händer det något..", men mer än så var det inte. Jag vaknade inte helt av det heller, så de var nog inte så starka. (Som jag ju då GÄRNA hade velat - för jag vill att det här skall sätta igång NU!)


Min mage, från 2 st olika vinklar & man kan ju konstatera att hur man än vänder och vrider
-så är den stor! =)


Mitt hjärta jobbar övertid idag, så jag tror att jag snart ska äta min middags-portion och sedan lockar nya små-projekt...vi får se vad kvällen vill med mig.

Kram på er

lördag 28 augusti 2010

4 dagar...

Jag sitter fortfarande hemma...väntan känns sååå lååång. Idag är det 4 dagar kvar tills Dagen D -om det nu blir då förstås. Chansen är inte så stor, men den finns. Eller så händer det innan eller efter.

De små projekt jag haft på min lista börjar ett för ett att avta och just nu avslutar jag mitt projekt med att förbereda med lite musik till förlossningstiden.
Inte för att det brukar vara svårt att hitta på nya projekt, men det blir lite svårare nu när man inte kan lyfta, böja och så, som man annars brukar göra.

Men nya små-projekt finns nog att finna, om det skulle behövas.
Mycket av tiden försöker jag ägna till att vila & sova - och tillsammans verkar jag och bebban i magen kunna sova hur mycket som helst.
Svårast är att somna på kvällen - jag ligger vaken och läser väldigt länge innan sömnen når mina ögonlock för att dra ner mörkläggningsgardinerna. Detta brukar i regel kompenseras med en lång vila mitt på dagen... =)

Idag är det i alla fall lördag och jag tror att ett varmt bad väntar till kvällen. Samt att mysa med mitt hjärta förstås, som inte känner sig helt kry - antagligen förkylning på gång...men då är vi ju två som bör ta det lugnt och vila och reload:a våra kroppar under en filt framför tv:n eller en film, vilket passar utmärkt just nu.

Igår var det full rulle av umgänge för oss hela eftermiddagen =) Först hade jag 2 vänner på besök här hemma (mycke trevligt & vi börjar komma in i en bra rutin nu...) , sen var det dags för middag hos svärmor och svärfar (såååå gott & mysigt!) och därefter en kvällsfika hos andra vänner (mycket god morotskaka!!).

Så därför känns det extra härligt att bara ta det lugnt idag och lunka på i lagom takt.

Jag önskar Er Alla en trevlig kväll!
Kram Linda

torsdag 26 augusti 2010

Sov i ro, mommo

Jag har så många minnen och så många materiella ting i mitt hem som påminner mig om mormor varje dag. Detta leder till att jag ofta brukar jag prata med henne en stund, sedan tittar vi på varandra och vi ser att vi båda har det bra. Bara det att vi befinner oss på olika ställen.
Hon är där uppe bland molnen i himlen tillsammans med syskon och föräldrarna, de har det trevligt och myser på. Jag tror de äter väldans mycket gott =)

Det sista avskedet i lördags kändes bra. Givetvis inget man helst skulle vilja vara med om, om man fick välja, men med tanke på omständigheterna så var det väldigt fint.

Mina fina bröder, tillsammans med 4 st andra pojk-kusiner, bar hennes kista. Hon var nog stolt att det var just hennes barnbarn som gjorde detta. Och den sista pojk-kusinen höll ett väldigt fint tal -som verkligen stämde in med mina egna ord och tankar om mormor. Detta talet i kyrkan var, för mig, den jobbigaste stunden. Samtidigt som jag log åt alla minnen som kom, så kom även paniken över att aldrig få prata med henne "på riktigt" igen.

Men nu, väl hemma igen, så vet jag ju att hon har det bra, att hon fortfarande väntar med spänning och är vakar över oss andra och att vi visst kommer att prata och få träffas i framtiden igen.
Men tiden utanför kyrkan, inne i kyrkan, vid vilo-platsen och vid minnesstunden gjorde mig helt utpumpad. Det var en enorm trötthet som befann sig i min kropp. Som min mamma sa "-det känns som att man blivit överkörd av en ångvält..." så var det verkligen.

Men jag tror att det ibland kan vara bra med sorg. Den sorg som min mamma och hennes 6 syskon (och alla vi andra) hade den dagen är givetvis jättejobbig och just i den stunden så ville jag inget hellre än att ta bort alla tårar från min mammas ögon. Livet är en blandning av glädje och sorg, och efteråt så är det nog ändå ett konstigt lugn som infinner sig. En tomhet där man inte ens vet vad man ska tänka.

Men jag är säker på att mormor var såååå glad och stolt över att vi alla -hennes stora familj och alla andra- var samlade där för att hedra henne.
Mina sista ord, vid viloplatsen, till henne var:

*** "Sov gott nu, mommo - Britta Eufemia Spett" ***

onsdag 18 augusti 2010

Frisk luft & Steg 1


Kl. 13.00

För mig så passar det alldeles ypperligt med den sol och den friska luft som nu infunnit sig i vår trakt. Kom just tillbaka från min varannan-dags-promenad (tror i alla fall att detta kommer att bli en rutin framöver...) till/från konsum och så underbart det känns. Jag blir små-röd om kinderna och samtidigt fläktar det en behaglig vind emellanåt.

Fast jag förstår de som har längtat efter att sommaren skall anlända till denna stad...den kom ju aldrig! Det har regnat, åskat och ofta varit täckande moln där på himlen istället. Till och med jag har ju känt ett behov av, att åtminstone kunna välja, att få lite D-vitamin en stund på dagen.
Men men, nu är det som det är och löven börjar sakteligen få en annan färg - men det är ändå nu det är som skönast att vara ute och pyssla, enligt min mening.

Kl.17.30

Kär vän med dotter kom förbi =)
Mysigt att prata lite av varje och såklart få en del tips om barn m.m. Roligt var det i alla fall!
Mitt kära hjärta kom hem en sväng för att äta middag och få en liten paus innan det var dags att åka tillbaka till jobbet igen...

Detta är en ny situation för oss båda - för mig så kan det ofta kännas lite konstigt att vara så pass mycket ensam som jag är nuförtiden, är ju som annars van vid att han är hemma och att det är jag som jobbar. Men nu är det ombytta roller och man vänjer sig sakta men säkert. Men jag måste avslöja att det ibland kommer tårar för att jag saknar honom så mycket och att jag känner mig ensam...men samtidigt vet jag att jag vill ju ha denna egna-tid och kunna greja på och "boa in mig" och förbereda vårt nya liv. Vi brukar båda numera konstatera att jag NU verkligen är gravid......(fast han har det bra - ingen tallrik är ännu slängd i golvet...) Bara att jag kan vara så himla känslig och ....och....och....skör =)

Toaletten är nu rengjord och dammsugning står ännu på min dagens-att-göra-lista. Sen blir det middag och därefter bara vara. Och kramas med hjärtat när han kommer tillbaka. Jag tror att jag skall ta mig ett bad ikväll också, det får mig att slappna av bättre inför natten.

Måste påstå att det verkligen stämmer det jag har läst/hört - man sover inte särskilt bra på nätterna såhär i slutet av graviditeten...först gäller det att hitta en bra ställning, som underlättar för andning och uppstötningar...sen är man kissnödig...sen vaknar man för att det rör sig i magen...man blir väldigt varm....sen är det dags att kissa igen...o.s.v. =)
Och sen läste jag även att man SKALL ta små vilor under dagen, (fast det kan va svårt att ta sig den tiden..), och att kroppen då "alltid är lite redo och utvilad" ifall att något oväntat/väntat händer...Så det ska jag försöka tänka på.

Först vill jag gå igenom denna helg som kommer, då vi som sagt har begravning för lilla mormor. Det är steg 1.
Så från och med nästa vecka så är det fritt fram för lill-krabaten att få kika fram.

Nu fortsätta städa lite.

** Kram **


tisdag 17 augusti 2010

En Resa

Nu är jag ledig =)
Å tur är ju det - har inte känt mig särskilt effektiv de senaste veckorna på jobbet (trots att jag trivs bra), men man orkar som inte vara lika social, glad och flexibel i detta tillstånd. Det bara är så, för mig i alla fall.

Idag är andra dagen jag är ledig och det känns så skönt. Jag kan fixa på med lite av varje, men framförallt att jag nu äntligen kan gå ner i varv, hålla fötterna högt och ta dagen som den kommer. Jag försöker även prata med bebisen för att kolla när den tänkte komma ut...men utan resultat - så jag antar att den vill överraska oss.

Många gånger under dagarna tänker jag förstås på mommo - ibland så att jag kommer på mig själv med att jag sitter och skrattar och ibland så sitter jag med tårar i mina ögon. Men som sagt, oftast så ser jag henne med karamellen i munnen och då kan man inte annat än le =)

Stämmer så bra det som min mamma skrev i sin kommentar i förra inlägget...mommo kommer säkerligen många gånger att säga "ajabaja" eller "voj, voj.." eller något av sina roliga uttryck på finska. Men trots det så kommer jag att fråga henne om goda råd och om beprövade huskurer...

Bebisen håller sig rätt så lugn där inne, finns ju inte lika mycket plats någe mer att röra sig på. Och den beräknas i denna vecka vara ungefär 48cm lång, så det är inte så konstigt.
Vi var till bvc i förra veckan, där allt såg bra ut. Magen mätte hon nu till 36cm - förstå vilken kagge man har!! =)

Nervositeten kan variera från dag till dag...
- När vet jag att det är dags?
- Är den frisk?
- Hur blir det sen?
I kombination med förväntan och spänning förstås. Jag vet ju att det blir bra, hur det än kommer att gå till. Och det känns som en spännande resa man när som helst skall få åka med på. Min kropp kommer att vara den som styr. Det är väl det som kan vara den lilla skräckblandade förtjusningen, för man har ju inte varit med på denna resa innan.

** Nu ska jag fortsätta förbereda mig inför resan, kram **

söndag 15 augusti 2010

Livets Cirkel

Här är en länk till en sida där en tjej sjunger låten som jag tog texten ifrån och skrev till mormor.


Den sjungs och spelas oftast på dop och namnceremonier, men jag tycker den passar även till detta.

Stort Tack till alla Er som skickat mig och min familj omtanke och styrkekramar...det värmer.
Jag är så glad att jag hann vara många gånger hos henne nu under den sista tiden... Vi visste alla att hon inte hade många timmar/dagar kvar i livet, men ändå ofattbart och tungt när det väl händer. Jag saknar henne redan.


** Linda hos mormor 31/7 2010 **


Som jag skrivit tidigare, så längtade hon efter att få höra nyheten om bebisen och hon sa att hon brukade tänka på oss varje kväll innan hon somnade. Visst hade det varit underbart att få visa henne den nya lilla människan och jag sa till henne att jag kommer till henne direkt från BB och så kan vi diskutera namn m.m. Men nu blev det inte så, men hon fick i alla fall längta efter något roligt den sista tiden och det ser jag ändå som något bra.

Och jag vet att hon alltid kommer att vara med oss där uppifrån -som en ängel som beskyddar, håller sig uppdaterad och som ser till att hennes stora familj har det bra.
När jag tänker på henne så tänker jag att hon småleende och med lite små-kisande ögon, sitter och suger på en karamell -precis så där som hon brukade göra. (Antar att det är en Polly-pralin hon smaskar på... =)
Lilla mommo.

Livet är en cirkel.
Att någon går ur tiden är lika ofattbart, som att någon liten krabats födelse kommer in i tiden... = Livets cirkel.

Ta hand om varandra där ute.
//Kramar från Linda




söndag 8 augusti 2010

En Ängel

****** Linda & Mormor ******

Foto från 2006



"Handens Fem Fingrar"

Text & Musik: Peter LeMarc

"Jag känner dig, känner dig så väl
Dina fasor, dina våndor
Finns också i min själ
Du är mitt kött och blod
Du bär ett dyrbart namn
Och min kärlek utan villkor
Jag gör vad jag kan
Så stor och stark på dagen
Men så liten mitt i natten
När ingen ser, när ingen vet
Kommer gråten mitt i skratten...

ref: Fem fingrar ska skydda dig
Ett är månen
Ett är solen
Ett är polstjärnan bak´ molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar vaggar dig till ro...

Stort är mörkret nu, månen är itu
Men det är natten som gör dagen ljus
Och mitt ljus är du
På denna jorderund
Finns här ingen ann´
Som kan ge mig sån förtvivlan
och som är lika sann
Du blir rädd för dina skuggor
Alla hot som aldrig når dig
Jag skall sjunga dig ett löfte
och jag vet att du förstår mig...

ref:...

Om du tänker dig den skogsväg
vi vandrar ibland
Vik vid stigen, ner till vattnet
Din hand i min hand
Det sägs att långt där nere i djupet
På botten av den sjön
Finns en silverskatt som glimmar
Och den är din i natt,
så slumra in och dröm...

ref: Fem fingrar ska skydda dig
Ett är månen
Ett är solen
Ett är polstjärnan bak´ molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar vaggar dig till ro..."


****** Till mormor ******

8/8 2010




onsdag 4 augusti 2010

Paus

Jag pausar lite i livet just nu.
Jag går i slowmotion.
Jag är glad att jag lyckas ta mig upp om morgonen och orkar ta mig till jobbet fortfarande.
Jag jobbar den här och nästa vecka ännu - sen ledig för att ladda.
Jag och magen blir bara större och större för varje dag.
Jag är lycklig.
Jag har världens bästa familj och längtar efter att vår nya familjemedlem skall få komma till världen.
Jag har haft äran att få nya och mysiga familjemedlemmar när jag träffade min prins.
Jag har väldigt fina vänner.
Jag har ett hus tillsammans med mitt hjärta (min sambo), som jag längtar efter att, sakta men säkert, få fortsätta förvandla till vårt slott.
Men först ska jag bara pausa lite till.

Kvällen bjuder på "Morden i Midsomer" kombinerat med glass (=det bästa som finns i livet just nu...!!!) och fruktcocktail.
Återkommer efter pausen.



***** //Kramar från mig och bebisen *****