Lördagsmys

(Vill börja med att säga Grattis till min kära svärmor som fyller år idag! =)

Äntligen en dag man kan göra bara det man vill på.

Jag och magen har sovit på till klockan 10, medan min fina sambo klev upp klockan 8, för att få vara vaken själv och bara vara -tror jag. Och det kan ju faktiskt vara riktigt skönt ibland.

Det projekt jag påbörjade idag var att gå igenom mina gamla grammofonskivor (som det nästan är idag, alltså cd-skivorna), för att få lite ny-gammal musik till min ipod och se vad jag kan hitta för bra som jag kan fixa ihop till värkdagar och förlossningsdagen. =)

För jag är helt säker på att det kan hjälpa mig. Sen kan man ju inte riktigt veta, men jag tror...att jag är säker. Musik kan aldrig vara dåligt. Speciellt om det är musik som man precis just när man hör den, känner för att lyssna på. Att hitta den musik som passar ihop med den känsla man för tillfället har i sin kropp och i sin själ - de e grejer de! =)

Å jag tänker att fast det säkert kommer att göra f--jäv--gt ont till och från, så kan nog musiken underlätta för mig en liten del just i dessa ögonblick.

Idag är det bara 45 dagar kvar. Ca 6 veckor. Kanske 4... Kanske 8...och det är inte så mycket.

Det känns bra, jag hoppas att det blir lite tidigare än beräknat (vilken blivande mamma gör inte det?), fast jag tror verkligen att det blir det också. Alltså att månaden kommer att vara Augusti och inte September.

Jag mår ju väldigt bra å så, inte för det. Det är bara fötterna som ibland säger att de måste få vila - och det är klart, lite större belastning än vanligt får de ju bära på.

Men tyngden och tröttheten går snart inte att besegra längre - och apropå det, så läste jag just igår om det här med tröttheten..."att det är vanligt att man nu börjar känna sig så trött som man brukar vara i början av graviditeten", och lite det har jag faktiskt tänkt. För det som påminner om den som jag kände då, fast ändå inte riktigt, men det kan komma slängar där jag känner igen mig i som hur det var då. Den tröttheten går inte att beskriva, men det var skönt

att få det bekräftat ändå, att det kan bli/vara så - det är inget onormalt.

Idag har jag beställt amningsbehå, inlägg till dessa och en avslappnings-cd från minimundus.se. Deras webb-butik är "fylld med bra saker, utvalda med omsorg om människan, naturen och miljön" (står på deras sida) och det är den också.

Som vanligt: en djungel när man ska hitta nåt på nätet (enligt min mening), för jag skulle gärna bara få hem en tidning som man fysiskt kan bläddra i, där allt man behöver finns, med några bra at

t välja mellan och enkelt får man hem det till sig och man blir nöjd & glad.

Ok, men man får väl allt bara gilla läget, att det är åt det här hållet som utvecklingen går =)

Kan ni förstå att min pryl- och teknik-intresserade sambo blir tokig på mig ibland? =)

Nu ska jag förbereda inför en myskväll som jag tror innehåller ett bad, film och lite gott att äta till -de två sistnämnda börjar bli en helgsvana för mig och det är så

skönt!! =)

Får se om filmkompanjone-n/rna vill se en romantisk komedi eller ett en härlig dramafilm - jag ska kämpa för min sak! (och jag har ju faktiskt 2 röster...haha)

Sååå, ha nu en trevlig kväll alla där ute & ta hand om er! Kram kram

Trötthet, men med måtta

Jag tyckte de 2 första dagarna på jobbet gick lätt som en plätt.

Men nu känner jag hur tröttheten liksom bara tar över i mig när jag jobbar och annars också förstås. Jag känner att jag vill så mycket!! Så mycket jag skulle vilja hinna med på jobbet innan jag ska vara lång-ledig...men nu börjar jag inse att jag kanske måste dra ner på tempot lite...vare sig jag vill eller inte.

När jag kom hem efter jobbet och storhandling idag, så vill hela jag bara vila och bara få ligga och tänka på och prata med vår bebis i magen, tillsammans med mitt älskade hjärta. Och det ska vi också göra idag innan det är dags att sova (har i alla fall jag bestämt...), men det är som att jag först måste trotsa detta och "bara måste" fixa med någonting hemma innan.

Jag undrar varför det är så...fast jag tycker själv att jag blir bättre och bättre på att nu ta det lite lugnare och i och med att min underbara sambo stöttar mig i det till 100% -och ofta säger att jag ska vila om jag känner att jag vill vila, att han tar hand om resten och att jag inte behöver tänka på att fixa vardagen hemma (-ja, ni hör ju vilken tur jag har haft som fick just honom på kroken...)- så vilar jag nog snart bara hela dagarna. =)

Någonstans förstår jag nu att det står och informeras överallt om att man (speciellt i denna sista tiden av graviditeten) skall ta det lugnt och börja varva ner...för man kan som inte hjälpa det, inte jag i alla fall.

Och nu kommer det värsta av allt.

Jag har alltid tyckt att det är jobbigt med människor som hela tiden säger eller på gnäääälligt sätt säger att de är trötta, nästan varje dag, åter och åter igen.... Missförstå mig inte nu vänner, trött är vi ju alla ibland och det ska man och får man naturligtvis vara. Men med måtta.

Och jag har i flera år känt en viss avsky

(har jag för mig i alla fall...eller så är det nu när mina gravid-hormoner far omkring i mej och som gör att jag får för mig att det är och har varit så. Just det, så egentligen skall ni kanske ta allt jag skriver här med en nypa salt...det kanske inte alls är så som jag skriver...eller? hmmmm. Fast jag tror det, men man kan inte va helt säker och nu känner jag att det inte är idé att fördjupa sig mer i det, utan jag får ta och lita på mig själv helt enkelt och gå efter att det jag skriver är sant. Men gud så knäppt det låter. Men så är det.)

för sånt. Det ger som inget bra. Å ingen runt i kring blir gladare av det.

Men nu är det jag som själv kommer att vara "den" som säger just så... så "tji, fick ja"...och tänka sig...ibland kan det ju t.o. m. vara riktigt skönt att få säga det!

Å det är faktiskt helt ok att vara det och även ju att säga det -men jag ska försöka att göra det på ett bra sätt och fortfarande med måtta! =)

Zzzzzzzov gott! =)

Vill också....

Fick en bild på en alldeles nyfödd kille-bebis igår... =) Sååå söt såklart! Fast jag måste medge att jag blev lite avis och kände att "jag vill också"... ni vet sådär orättvist som ett barn kan tycka att något är. Samtidigt som jag såklart känner stor glädje med min vän med sambo som nu äntligen fått bli föräldrar! Stort grattis till dig vännen och er igen =)

Å det var ju det -att jag ville ju ha lite mer tid till att bara vara och få vila så jag ska nog inte be gud om för mycket, utan istället försöka njuta av de sista veckorna som nu är kvar.

Min första dag på jobbet, såhär efter ledigheten har varit bra. Det var faktiskt riktigt skönt att vara tillbaka och skönt också för att det var så himla lugnt där. Många är ju på semester nu, så det var riktigt behagligt att i lugn och ro kunna verkligen ägna sig fullt till det man gör. Annars är det alltid någon som kommer in och surrar en stund, eller vill ha hjälp, eller frågar något - så att man liksom blir lite avbruten i sitt arbete. Vilket är roligt det också och arbetsplatsen är ju bland annat så rolig just för att det är så, men ibland skönt med bara lugn och ro.

Även fast än jag just idag har suttit och försökt skriva ner och förbereda mig inför ett möte med den personal-ansvariga i verksamheten som kommer att ske imorgon. Mitt eget initiativ, med hjälp och stöd av min chef, så tänkte jag så ett frö hos henne som kanske kan innebära ett nytt jobb för mig när jag är "back in business". Å blir det inte så, så gör det inget heller, men man kan ju alltid försöka och jag har som inget att förlora på det.

Så med andra ord, så är det precis det jag måste göra färdigt nu, innan kvällen är här. För den kommer fort! =)

Nedan några bilder på fix hemma:

NÖJD

Med fötterna i fotbad (vilket borde göras oftare...!!!), sitter jag här och känner lugnet och laddar inför imorgon, då jag förväntas vara tillbaka på jobbet igen.

Å som jag har laddat! Har tagit mig upp extra tidigt idag för att vara trött och få en bra natts sömn natten som kommer. Förutom de två svängarna som jag vaknar och måste kissa förstås... =)

Jag har börjat föra in "jobbtankar" sakta men säkert och känner att det ändå blir skönt att komma tillbaka. För av någon anledning, så blir det ju så att när man väl varit ledig ett bra tag, så blir det svårare att liksom "ta sig tillbaka"...men nu känner jag att det blir kul och jag vet ju att jag har massor av både roliga och mindre roliga saker att göra klart (så gott jag kan) innan det är dags att vara mamma-ledig.

Under mina två lediga veckor har det hänt massor. Jag har fått vara på mini-semester-tripp, fått träffa min storebror och min mormor + alla de övriga familjemedlemmarna såklart. Här hemma har vi fixat och grejat på som tusan både inom- och utomhus. Barnvagn, barnkläder och skötbord har kommit på plats och är färdiga för att användas + mycket mer förstås som man pysslar på med hela tiden. Så jag måste säga att jag är väldigt nöjd och glad! =)

Om jag ska hitta något minus så kan det nog vara att jag inte har tagit det lugnt så mycket som jag hade planerat. För min plan var även att jag skulle vila ordentligt och samla krafter för att bättre orka med sista tiden på jobbet och sista delen av graviditeten...mysa på med någon bra bok...läsa lite om avslappning och göra lite övningar...men men.

Än finns det ju tid för det.

Vädret har kanske varit sådär allmänt halv-bra, men jag är nöjd - (nu ska säga det där som kanske gör att jag får ovänner för livet...att jag önskade faktiskt att det inte skulle bli någon supervärme... för att jag tror att jag klarar av det bättre såhär.) Men det har varit helt ok! (Fast egentligen tycker jag alltså att det har varit toppen!!) =)

Nedan ser ni några bilder på några (i alla fall av mig) okända sorters blommor...det kan även dyka upp någon på en snygg kille i arbetskläder =)

Kram till er alla från en nöjd tjej!

***** Många steg *****

Mammas, min storebrors och min lilla semestertripp var väldigt fin. Jag och mamma mötte upp min bror på IKEA, där vi gjorde en massa inköp och en hel del fynd - som man alltid gör i den butiken. Tur var det att storebror var med - assisterade mig och mamma med hjälp av allt möjligt.

Speciellt när vi kom till tygavdelningen (bära, mäta och väga...), det var mycket folk och lite plats och hade han inte varit med, så hade hans syster gett upp och åkt hem med endast en bit tyg. Men nu fixade vi det väldigt organiserat och många fina tyger blev inhandlade, både till mamma, Jonas bror (jag hjälper honom med lite grejer och fix till hans lägenhet) och till mig själv förstås =)

Med en VÄL-PACKAD bil.....

....for vi vidare till Luleå, bodde på hotell och tillbringade 2 långa dagar där. Dagar som samtidigt gick oerhört fort, var fyllda av skratt och många minuter som blev spenderade i kläd-prövar-rum.

Till slut kom lördag-eftermiddag och det var dags för avfärd hemåt. Broder överraskade oss med att berätta att han hade övervägt att följa med oss. Vi blev sååå glada och ännu gladare, när vi tänkte på hur glada alla övriga i familjen också skulle bli av att åter få träffa honom.

Väl hemma i byn så kom den riktiga tröttheten...hela kroppen berättade nu för mig hur mycket den faktiskt hade få stå ut med under dessa underbara dagar. Fast jag måste medge att jag klarade mig förvånansvärt bra , med tanke på den tunga vikt jag bär på och hur många steg vi tog. Och det var det givetvis värt! =)

Tack till ER ALLA som gjorde denna resa genomförbar - Ni vet vilka ni är! =)

*** Mormor Britta ***

Många dagar har gått sen sist jag skrev. Dagar fyllda av planering, shopping, skratt, resande, tårar, djupa tankar, läkarbesök och att vänta barn-kurs.

Jag är superglad över allt jag har fått möjligheten till att få shoppa på IKEA, är superglad över att jag hittade, och för mina presentpengar kunde köpa, kläder som denna sista graviditetstid kan få mig att känna mig fin och jag är superglad åt att ha fått göra min lilla resa tillsammans med min fina mamma och att min kära bror mötte upp oss och att vi tre fick tillbringa helgen tillsammans.

Jag kommer att återkomma till att berätta om min resa och vår roliga weekend, men jag vill så gärna först skriva lite om något som är så ofattbart - precis liksom födelse av en ny liten människa kan kännas, så är ju ålderdomen något helt otroligt ofattbart.

I söndags var jag och mamma och hälsade på mormor. Hon satt ute på verandan i det härliga vädret och när jag kom fram till henne och hon såg mig så sa hon -"Vad glad jag blir att få se dig..!" =)

Men.

Det går inte riktigt att föreställa sig en närstående bli gammal -någon som "nyss" bodde i sitt eget hem, lagade sin egen mat och skötte om sig själv.

Att jobba med gamla människor går inte heller att jämför med.

När "plötsligt" någon man så kärt känner, sakta med säkert blir sämre, mindre och inte orkar äta själv - så skär det i hjärtat.

Man tittar in i personens ögon ser hur även de har förändrats. Från den pigga, beundransvärda och otroligt humoristiska blicken till ögon av trötthet, väntan och lätt uppgivenhet...

(fast jag är glad över att det inte går att komma ifrån att man fortfarande kan ana humorn och skrattet i dessa ögon...så som det alltid har varit.)

Det är ju inte utan förståelse som man ser mormor leva sina sista stunder. Tvärtom. Hon har levt ett långt, innehållsrikt och hårt arbetande liv. Det kan man känna i hennes händer när vi tränar "spänna & släppa", "spänna & släppa" i hennes nypor.

Men man vill helt enkelt inte att någons liv ska behöva ta slut.

Mormor sa till mig i söndags att hon varje kväll, när hon ligger i sängen, tänker mycket på mig och barnet, hur det skall gå och hur det kommer att se ut o.s.v.

Jag ber till min gud att hon skall få finnas kvar tills mitt barn kommer.

Att hon får vara med om sitt 22:a barnbarnsbarn.

Att hon får vara med om när min mamma blir mormor - den sista (av de sju) i mormors barnaskara som väntar på äran att få uppleva detta.

Det kan ju hända att hon får vara kvar i livet mycket längre än så - och det är ju det man allra helst hoppas på såklart. Mormor har alltid varit en stark och envis kämpe. Men som alla vi vet så tar ju krafterna slut någon gång för alla.

Här nedan är en bild som jag tog på mormor i våras, den är så fin så jag ville visa den här =)

Med detta skickar jag en kvällshälsning till alla, men framförallt till min kära mormor.

Ta hand om varandra där ute! =)