Dag 06 -Om det här vore min sista dag

Hoja, får ont i magen av den här frågan....

Sen jag fått barn, så känns detta som en heeeeelt omöjlig tanke. Det går ju inte. Skulle aldrig vilja. Vill inte lämna min familj. Framförallt inte min dotter -jag är ju hennes beskyddare i livet hennes, som precis bara har börjat. Usch, vilken känsla av panik jag får ju mer jag tänker på det här... =/

Men ok, nu har jag gett mig in i det här och får väl försöka svara ändå. Så snabbt som möjligt.

"Jag skulle väcka Jonas vid gryningen... (ååh, shit va ja gråter redan nu...jag vet inte om jag kan göra det här!...........................försöker igen.) och kramas&pussas med honom. Efter en stund tar vi Tuva-Lisa till vår säng, jag ligger i hans famn och tillsammans tittar vi på Tuva-Lisa som gör sin dagliga mysiga morgon-procedur bredvid oss, innan hon tillslut öppnar ögonen och ler det största leéndet när hon ser att hennes fina pappa&mamma är där med henne.

Vi går upp, tänder ljus och äter den godaste frukosten någonsin tillsammans. Ingen tv, bara favoritmusiken och Tuva-Lisas mys-prat i bakgrunden. Jag, tätt intill min älskling, och vårt lilla älskade hjärta som leker på soffan.

Vi pratar om livet som varit. Skrattar och gråter om vartannat. Jag ber Jonas, som är den som (+ min övriga familj) verkligen KÄNNER mig, att tala mycket om mig med Tuva-Lisa. Om hur jag var som person, mina intressen, allt jag såg fram emot i hennes uppväxt och utveckling m.m.

Jag ber honom också att lova att aldrig glömma mig. Att komma ihåg hur viktig musiken är i livet, att ofta spela "Imse, vimse, spindel" & "Blinka lilla stjärna" till T-L. Jag skulle be honom att ta upp gitarr-spelandet igen, för han skulle kunna bli riktigt duktig och att han då även kan spela för mig då&då.

Medan Jonas fortsätter ta hand om och mysa med vår dotter, så sätter jag mig och skriver ett låååångt handskrivet brev till henne, där jag bl.a. skulle säga att hon när som helst kan prata med mig, känna att jag är med henne och fråga mig om råd -även fast vi inte är på samma plats.

Brev till Jonas, min övriga familj, min bonusfamilj och mina vänner har jag redan skrivit färdigt och lämnat till dom.

Jag ser hur dom skrattar och har det bra tillsammans, hon och Jonas, det gör mig lugn och lycklig att se. Jag vet att dom kommer att ha det bra, även fast jag inte skulle vilja något hellre än att få vara kvar här med dom!

Jag & Jonas går på musikal. Någon som vi alltid har velat se. Vi njuter av denna, hand i hand. Äter delikat middag på en mysig soff-restaurang, där vi bara kan äta & dricka gott, slappa och njuta av stunden.

Väl hemma igen hos/med vår tös, så hade jag velat att vi "bara va" tillsammans alla 3, för det är det bästa som finns! =)

Jag vill somna med Jonas armar runt om mig & vår dotter i mina armar, tätt, tätt intill. Viska till henne att -"mamma kommer alltid att älska dig...." flera gånger, tills hon somnade. Efter det så lyssnar jag och Jonas på härlig musik (typ James Taylor), vi säger -"Jag älskar dig..."och gråter tillsammans. Jag skulle göra allt för att försöka att inte somna, men om jag gjorde det så skulle jag somna med förhoppningen om att denna "sista dagen" bara var en dröm. Att denna dag inte fanns. Jag hoppas, på riktigt, för guds skull att det är läääääääääääääääääänge tills den dagen är här."

Hoja, ja, usch, det här var den hittills svåraste texten att skriva. Jag har gråtit flera gånger under tiden jag skrivit detta. Fått börja om att läsa igenom, för att kolla om det känns bra textmässigt. Men då har det kommit tårar igen..... och så har det hållit på. =)

Får se jag kanske kommer på något mer under kvällen, men för tillfället så tror jag nog att jag fått med allt....

Jag är inte rädd för att "komma till andra sidan", utan kan ibland tänka att det (SEN, om VÄÄÄÄLDIGT länge då förstås...) kan bli roligt att få träffa mormor, och andra som sen kommer att finnas där, igen....alla ska vi väl den vägen vandra.

Men tanken på att överge mitt barn finns inte! Då kan jag för allt i världen inte tänka mig att ha levt färdigt. Jag skulle aldrig vilja lämna det liv jag har. Aldrig. Jag är lycklig.

Medan jag skrev detta, så var jag tvungen att skriva det även till Jonas, så att han vet det. (Ni ser, jag skriver fins sms ibland!) =)

Skriv ni ett också idag, vet ja´!

Dag 05 -Vad är kärlek?

Så oerhört STOR fråga!

Finns så mycket att säga&skriva om detta...och jag som brukar ha svårt för att skriva lite...men jag ska göra mitt bästa för att, på ett bra sätt, få ner det som jag anser att kärlek är. =)

*Kärleken till sitt barn. Den största kärleken av dom alla, enligt mig. En kärlek man inte kan föreställa sig innan man faktiskt ÄR där. Under graviditeten fick jag successivt mer och mer anknytning med varelsen där inne, men ibland trodde jag att jag bara låtsades, för var detta verkligen på riktigt? =)

När hon sedan kom ut, kändes det helt naturligt för mig att hon skulle vara med oss. Denna lilla fantastiska varelse, våran dotter, gjorde att vårt liv fick en helt annan mening! =)

Nu får hon mitt hjärta att smälta varje dag, allra helst då hon&jag eller hon&pappan skrattar, pratar & leker tillsammans. Det är otroligt vilken kärlek & lycka man känner då! =) Sedan finns det -jag ska inte skriva dagar, utan- stunder då man känner sig uppgiven, maktlös & less på allt också...

Jag försöker vara en varm&kärleksfull mamma till min (numera) VÄLDIGT energifulla dotter och jag har även tänkt "guida" henne genom livet med kärlek&uppmuntran till att alltid vara/hitta sig själv, att hon duger precis som hon är och att självdistans kan va bra att ha. =)

Det finns så mycket att skriva om just denna sortens kärlek, men jag tror jag går vidare här, så att ni orkar läsa hela mitt inlägg....

*Jag försöker att visa kärlek till den jag lever tillsammans med genom att lyssna, visa hänsyn och säga fina uppmuntrande ord/skriva något fint sms, -men visst, det kan nog alltid bli mer av fina ord, handligar och överraskningar.

*Jag försöker visa kärlek till de övriga mina runt omkring mig, genom att vara en bra lyssnare, vän och ge fina komplimanger -vilket jag tycker att jag är duktig på faktiskt! =)

*Jag älskar att få ge presenter, skulle gärna göra det oftare, men eftersom man lever i en tid av "brist på tid" & "alla pengar i 1:a hand till barnet" just nu, så blir det inte så mycket som jag skulle vilja. Men jag tänker på det ofta, ofta! =)

*Kärlek är att lyssna. Att finnas där. Att visa respekt för att vi är olika individer. Att vara omtänksam, ett stöd och en bra förebild till alla barn&sina medmänniskor.

*Allt det jag skrivit ovan, gäller ju även i kärleken till sig själv.

Jag tycker att jag har ett stort hjärta och att jag är omtänksam.

Men kärleken till mig själv, är väl nåt som i alla fall jag alltid kommer att få jobba på. Konstigt, men jag kan ofta känna att det är mer naturligt&rätt att ge min kärlek till någon annan.

Ja, för det där me kärlek är svårt ibland....

Dag 04 -Vad bjuder jag på för mat?

Jag skulle gärna bjuda på den maten som pappa, fammo eller Jonas lagar - smarrigt & lagat av kärlek. (Jag tror att maten kan känna på sig om man tycker om att laga den eller inte -& att resultatet blir därefter nämligen...)
Men, i det här fallet antar jag att det ska vara vad JAG bjuder på för mat om jag skulle laga den...så får se nu...


När jag frågade Jonas vad jag skulle skriva, så sa han -"skriv korv & makaroner!"
Å i vissa fall så stämmer det ju att det kanske skulle vara det jag bjuder på -för jag tycker det kan vara otroligt gott ibland.

Om jag ska sammafatta detta lite enkelt...
1) Det ska i alla fall vara enkelt att laga.
2) Får gärna gå fort.
3) Gärna något nyttigt & gott.
4) Jag älskar såser & sallader.

Typ... stekt laxfilé, med pressad potatis & hackad selleri blandat i cremé fraiché (gärna med franska-örter-smak).

Men i övrigt är jag inte så petig. (Kom just på att det nog är bäst att skriva det, så att man kan vara säker på att bli bjuden på middag igen.........) =)
Jag börjar bli lite mer för att experimentera med mat, kryddor & ingredienser...men har nog fortfarande lång väg kvar för att kunna söka till "Sveriges Mästerkock".... =) Inte för att det är mitt mål heller, för jag tycker ju att det är så underbart att få bli bjuden på middag!

Nuförtiden följer jag gärna ett recept, men det gäller att jag läser hela receptet innan jag börjar med maten...jag har en förmåga att läsa steg 1 och "bara sätta igång å laga den"...antar att det är eftersom jag vill att maten ska bli färdig så fort som möjligt.
Ofta ser jag sedan på slutet hur det egentligen skulle vara.... =)

Jag har gjort många missar under åren, när det gäller matlagning & bakning. Det är inte min grej helt enkelt. Men jag tycker om att äta mat, men alltså hellre att någon annan lagar den & så fixar jag disken istället! =)

Ps. Min mamma & Jonas mamma Lena är också duktiga på att laga god mat. Å förresten Kent...

-jag väntar fortfarande på att bli bjuden på Rip-middag hos Er! =)

Dag 03 - Mina föräldrar

Jag är sååå tacksam över att jag har just dom föräldrarna som jag har. Det är jag verkligen.

Kanske känner ni igen, att det är svårt att säga till sin mamma eller pappa att man älskar henne/honom? Det tycker jag att det är i alla fall. Fast man inte kan tänka sig livet utan dom och (om inte annat, nu på äldre dagar) insett att man inte vore den fina människa man är, om det inte var för dom.

Jag hade en period, tonåren, som jag nog var ganska jobbig. Inte mot någon annan, men mot mamma&pappa -de var inte mycket värda. Men jag behövde den perioden, tror jag. Jag kan själv inte tänka mig att jag verkligen har betett mig som jag har gjort, det är tur att man kan förändras. Men dom har stått ut. Och tycker nog mycket om mig för den jag är idag, men att jag kan vara lite FÖR känslig ibland.

Nu bråkar vi nog aldrig mer, men jag kan däremot bli väldigt irriterad -i vissa fall sur- på dom.

Mina föräldrar har alltid funnits där. Alltid stött mig och mina syskon i allt. De har försökt att få oss att välja vår egen väg och ta ansvar för det vi gör.

I personlighet är jag nog mest lik pappa.

Han tänker mycket och tycker om att ha mycket att göra (ni vet, sån där "bra-stress").

Han är väldigt engagerad på, och trivs otroligt bra med, sitt jobb.

Han är intelligent, har en konstnärligt kreativ sida och är duktig på språk (just det först-och sistnämnda har jag verkligen inte ärvt, men jag hoppas på det i mitten...).

Han tycker om musik, sport, laga god mat och att vara i stugan.

Jag tror att han skulle vilja ha mer ledig-tid innerst inne. Då tror jag att han skulle ägna sig åt att måla, läsa böcker , åka skidor och resa.

Han är en väldigt snäll person, som kan låta lite omständig & överbeskyddande ibland, men jag vet att han bara vill väl.

Han finns alltid där.

Min mamma, hon är en rak och ärlig person, som med hela sin själ kan engagera sig i sitt jobb -på gott & ont.

Hon säger vad hon tycker och tycker också om när det är fullt upp.

Hon är rolig, framåt och älskar mat -men det gäller att maten blir färdig innan hungern blir för stor....

Hon har lätt för att skratta och lika lätt till tårar.

Hon är snäll, stark och omtänksam, men kan ibland låta lite ointresserad.

Fast jag vet att hon absolut inte är det. Oftast skulle jag påstå att det är där "det kan slå blixtar" om detta tillfälle sammanfaller med "en känslig tidpunkt för mig"....

Till utseéndet är jag nog mest lik henne.

Några andra saker som vi två har gemensamt -är att vi kan vara sur, älskar att träna och inte alltid kanske tänker så långt alla gånger.

Hon finns alltid där.

Nu har de ju fått äran att bli mormor&morfar också =)

Min dotter är deras pärla/en guldklimp som har blivit och kommer att bli överröst med kärlek från dom. När jag ser dom vara med Tuva-Lisa, så kan man inte annat än att känna sig stolt, glad och full av värme.

Mina föräldrar finns, som sagt, alltid där.

Jag älskar dom båda.

Dag 02 - Min första kärlek

Det finns många namn som cirkulerar... Å det beror ju på när i tiden man ska räkna ifrån.

Jag var ju kär i såååå många när jag var liten. Både i killar från trakten & i kändisar.

Men, jag tror att jag räknar min första kärlek som Martin. Alla som kände mig då, vet nog att det var så. Denna storsinniga kärlek (å en slags besatthet från min sida, såhär i efterhand) som skulle vara för eeevigt. Det fanns aldrig något annat. Jag gjorde allt för honom.

Nog visste väl jag vad kärlek var. Herregud, jag var ju hela 12 år gammal! =)

Vårt förhållande var ju inte så bra egentligen. Men vi hade det roligt ibland också. Vill inte skriva att det bara var han, så jag skriver att VI oftast inte var snälla mot varandra. VI båda mådde nog riktigt dåligt ofta. Men trots det, så fortsatte "vårt förhållande". Det va ju liksom vi, alla förknippade nog tillsammans mig & Martin på den tiden.

Många har nog kanske varit med om det, men att vi slutligen (efter 6 år...) skiljdes åt var nog det bästa som kunde hända och även väldigt jobbigt samtidigt. Jag hade flyttat till Stockholm och han hittade en ny tjej. Jag var förkrossad. Han var ju Den, Det, mitt Allt!

Så många brev som blivit skrivna, tårar som runnit och olyckliga-kärlekssamtal med vänner...pratade nog aldrig med mamma&pappa om detta. Vet att mamma, under dessa år, frågat några gånger om hur det var mellan oss...men jag ville nog inte vara ärlig mot någon och speciellt inte mig själv, utan jag sa att det var bra.

Oj, Oj. Olyckligt. Fast samtidigt fri.

Det är ju så, att 6 år är en ganska lång tid & man hinner vara med om mycket tillsammans. Å hade jag inte haft denna omtumlande tid med honom i den tidiga tonåren, så hade jag ju faktiskt inte varit den jag är idag -för det är en del av mitt liv. Jag ser detta idag, som en tid som det fanns en mening att jag skulle lära mig något av.

Å det tror jag att jag gjorde. Jag är lyckligare än någonsin! =)

Min äkta, riktiga, första kärlek heter ju Jonas!

Dag 01 -Presentera mig själv

Jag...

*...föddes för 29 & ett halvt år sedan i Umeå.

*...flyttade till Vittangi när jag var 2 år.

*...har aldrig gått på dagis, men var hos en dagmamma då & då eller hos fammo&faffa efter skolan.

*...har flyttat runt mycket genom åren -hela 13 gånger faktiskt...mellan Vittangi-Kiruna-Stockholm-Kiruna-Falun-Kiruna-Umeå- och slutligen hamnade jag åter i Kiruna. Här bor jag nu tillsammans med min älskade Jonas & vår fina Tuva-Lisa, 4 månader, i ett hus från 60-talet.

*...är lugn, glad, kreativ och en bra lyssnare. Men jag skulle även vilja vara morgonpigg, modig, duktig på att laga mat och mer positiv.

*...älskar min familj, inredning, musik, böcker, vara ute i naturen, godis & att träna.

*...är beroende av, ni vet, den stora, tidigare gröna, lypsylen/hudsalvan från apoteket och av snus.

*...tycker om att ha mysigt, ordning, vänner & familjen runt omkring mig.

*...kan lätt stressa upp mig själv. Å jag blir lätt sur på min sambo när jag är stressad/har stressat upp mig. (Logiskt? Nä.)

*...tycker om mat & älskar när någon annan lagar den.

*...tror på ödet & att det finns en mening med allt som sker.

Det finns alltid saker som kan förbättras -i världen, samhället och hos oss själva- men det är vi själva som måste vilja, förstå och ändra vårt tankesätt för att förändring ska kunna ske. Tankens kraft är större än vad man tror.

*...tror att man med självdistans måste jobba på att utveckla sig själv hela livet ut.

*...ägnar för tillfället den största delen av min tid åt till att ta hand om vår dotter & huset om dagarna.

*...försöker att koppla bort "alla måsten" & ägna mer av in tid åt familjen, vänner, träning & att i övrigt rå om mig själv.

*...tycker inte om mygg (vår kärlek är inte ömsesidig där kan man säga...), gröt och ställen där det är allt för mycket folk.

*...är sällan sjuk, men har lätt för att få huvudvärk -i värsta fall migrän.

*...har jobbat med allt möjligt känns det som...i butik, på dagis & skola, inom vården, åt karamellkungen, som kommunikatör...men var tydligen ämnad att arbeta som driftservice(man)kvinna på LKAB. Jag trivs jättebra i företaget och saknar jobbet ibland.

Så, det var lite om mig själv....

29dagars-listan

Jag lånar en lista av en vän =)

Såhär ser den ut:

Dag 01 – Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Om det här vore min sista dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Mitt favoritplagg

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Vardagslyx

Dag 14 – Självporträtt

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Mina förebilder

Dag 21 – Mina dåliga sidor

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Hur muntrar jag upp mina vänner?

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – Det här är jag bra på

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor

Jag kommer att, då & då, fast i nummerordning, skriva om det som står vid siffran. En ganska rolig grej faktiskt -prova du också! =)