Pyjamasparty...

...kan man tro att vi har här hos oss =)

Hela lilla familjen har myst på med lite av varje hela förmiddagen -som vi har längtat efter att få ha en sån här helg! Jonas har haft en hektisk vecka på jobbet och jag & Tuva-Lisa har därmed tröttat ut varandra (fast man egentligen aldrig kan bli less...eller inte jag på henne i alla fall...), så att få vara lediga, hemma tillsammans och bara fixa på med massa små-pyssel är nog precis vad vi alla 3 behöver. Denna helg har vi ju "snöfestival" i vår stad, men denna gång prioriterar vi att ta hand om varandra hemma istället! =)

Det händer som sagt mycket hela tiden i Tuva-Lisas utveckling...

Hon upptäcker nya ljud varje dag, känns det som. Å när hon väl hittat ett nytt, så är det så hon pratar hela resten av den dagen... =)

Fötterna har blivit en favorit-sysselsättning och hon ligger gärna (fortfarande) i babygymet, där hon kan surra om allt mellan himmel&jord med sina gosedjur (samtidigt som hon alltså känner&leker med sina fötter.)

Mosad potatis blandat med bröstmjölksersättning står på menyn till hennes middag. Ska bli så roligt att få se hur hon reagerar...antar att det är jag som får ge maten, Jonas ska både filma och fota ögonblicket. Inte nu i en och samma sekund...det kan nog bli lite svårt...men nästan. Så roligt blir det & kul att ha minnen från denna första måltiden för henne. =)

Det snöar&blåser ute -perfekt för att bara kura ihop sig under en filt, kramas & njuta av dagen!

Vi har det väldigt bra & är sååå lyckliga att vi fick denna söta lilla Tuva-Lisa-tös till oss!

Ta hand om varandra där ute!

Kvällsöppet

Hej på er!

Det var ett tag sen vi var vakna såhär sent...men vad gör man inte när ens dotter vill ha mat... ? =)

Å lite kvällsöppet kan ju vara mysigt också! Vi tittar även på det programmet på tv:n....handlar bl.a. om "näthat" -om elaka kommentarer av anonyma.

Nå, mycket finns väl att säga om det...

Men jag väljer att för en stund busa med Tuva-Lisa, som ligger här intill mig, pratar & leker med sina egna fötter...hon är underbar.

Idag har vi haft besök av hennes farmor&farfar -sååå roligt att dom båda var här! =)

Extra glad är Tuva-Lisa som fick massa mys, kläder och en väldigt fin leksak. Hon kommer sova gott i natt -när hon vet att var hon än vänder sig, så finns det alltid en varm famn att få vara i! =)

Hon sover fortfarande mellan 8-12 timmar/natt -och jag vet, de e lyx! Då borde man ju verkligen vara en pigg & alert mamma hela dagarna långa....... (Jo, just de...)

Hon är så duktig & sover i sin egen säng hela nätterna.

Snart ska vi ge potatis blandat med ersättning till henne, får se hur hon reagerar på det? =)

Men jag antar att hon längtar, hon har ju sedan länge stirrat ut oss när någon av oss äter...så hon vet definitivt att det finns annat.... =)

Nä, nu blire å göra natta-stängt hos oss...det är en som börjar klia sig i ögonen nu nämligen...

God natt på er i stugorna!

(Förresten, min åsikt är att man alltid skriver vem man är om man lämnar en kommentar på nätet, på en blogg ex.v. Varför ska man inte det? Kan man inte stå för vem man är som skriver den kommentaren, så är man feg och borde inte skriva alls.)

Bilder kan förmedla

Vi är och besöker mommo&moffa i Vittangi just nu.
Tuva-Lisa längtade så efter sin mommos lugna & trygga famn och sa till mig att hon sååå gärna ville åka hit. Å varför inte, tänkte jag.

Även för mig, så är detta en trygg, lugn & harmonisk plats att vara på. Jag behöver få vara här. Komma bort lite från allt hemma. Där är vi ju så mycket ändå. Så nu laddar vi batterierna på nytt för fullt! Imorgon ska vi nog ta oss ut på en promenad och njuta av lugnet, solen (förhoppningsvis) och den härliga friska luften.

Tuva-Lisa laddar sina batterier genom att busa med moffa&mommo så mycket hon bara orkar och kan. Just för tillfället tar hon en paus.

Varje gång vi ska åka hit, så hinner jag även tänka att "vi ju såklart skall hälsa på min mormor också, som jag brukar göra..." innan jag kommer på att "det går ju inte..."
Eller visst kan vi ju vara vid hennes gravplats och tända ett ljus. Men inte hälsa på så som man alltid har gjort. Jag saknar henne så.
Fast jag & Tuva-Lisa har pratat med henne idag och vinkat tillbaka till henne på fotot där hon vinkar till oss och säger -"Hej, hej! Jag finns här och jag har det så bra så!"
För det tror jag verkligen att hon har. =)

Nu ska jag titta på slutet av handbollsmatchen med pappa. Låter som at tdet är spännande där borta!

Trevlig lördagskväll till er alla! Även till dig däruppe mormor! =)

Dag 04 -Vad bjuder jag på för mat?

Jag skulle gärna bjuda på den maten som pappa, fammo eller Jonas lagar - smarrigt & lagat av kärlek. (Jag tror att maten kan känna på sig om man tycker om att laga den eller inte -& att resultatet blir därefter nämligen...)
Men, i det här fallet antar jag att det ska vara vad JAG bjuder på för mat om jag skulle laga den...så får se nu...


När jag frågade Jonas vad jag skulle skriva, så sa han -"skriv korv & makaroner!"
Å i vissa fall så stämmer det ju att det kanske skulle vara det jag bjuder på -för jag tycker det kan vara otroligt gott ibland.

Om jag ska sammafatta detta lite enkelt...
1) Det ska i alla fall vara enkelt att laga.
2) Får gärna gå fort.
3) Gärna något nyttigt & gott.
4) Jag älskar såser & sallader.

Typ... stekt laxfilé, med pressad potatis & hackad selleri blandat i cremé fraiché (gärna med franska-örter-smak).

Men i övrigt är jag inte så petig. (Kom just på att det nog är bäst att skriva det, så att man kan vara säker på att bli bjuden på middag igen.........) =)
Jag börjar bli lite mer för att experimentera med mat, kryddor & ingredienser...men har nog fortfarande lång väg kvar för att kunna söka till "Sveriges Mästerkock".... =) Inte för att det är mitt mål heller, för jag tycker ju att det är så underbart att få bli bjuden på middag!

Nuförtiden följer jag gärna ett recept, men det gäller att jag läser hela receptet innan jag börjar med maten...jag har en förmåga att läsa steg 1 och "bara sätta igång å laga den"...antar att det är eftersom jag vill att maten ska bli färdig så fort som möjligt.
Ofta ser jag sedan på slutet hur det egentligen skulle vara.... =)

Jag har gjort många missar under åren, när det gäller matlagning & bakning. Det är inte min grej helt enkelt. Men jag tycker om att äta mat, men alltså hellre att någon annan lagar den & så fixar jag disken istället! =)

Ps. Min mamma & Jonas mamma Lena är också duktiga på att laga god mat. Å förresten Kent...

-jag väntar fortfarande på att bli bjuden på Rip-middag hos Er! =)

Dag 03 - Mina föräldrar

Jag är sååå tacksam över att jag har just dom föräldrarna som jag har. Det är jag verkligen.

Kanske känner ni igen, att det är svårt att säga till sin mamma eller pappa att man älskar henne/honom? Det tycker jag att det är i alla fall. Fast man inte kan tänka sig livet utan dom och (om inte annat, nu på äldre dagar) insett att man inte vore den fina människa man är, om det inte var för dom.

Jag hade en period, tonåren, som jag nog var ganska jobbig. Inte mot någon annan, men mot mamma&pappa -de var inte mycket värda. Men jag behövde den perioden, tror jag. Jag kan själv inte tänka mig att jag verkligen har betett mig som jag har gjort, det är tur att man kan förändras. Men dom har stått ut. Och tycker nog mycket om mig för den jag är idag, men att jag kan vara lite FÖR känslig ibland.

Nu bråkar vi nog aldrig mer, men jag kan däremot bli väldigt irriterad -i vissa fall sur- på dom.

Mina föräldrar har alltid funnits där. Alltid stött mig och mina syskon i allt. De har försökt att få oss att välja vår egen väg och ta ansvar för det vi gör.

I personlighet är jag nog mest lik pappa.

Han tänker mycket och tycker om att ha mycket att göra (ni vet, sån där "bra-stress").

Han är väldigt engagerad på, och trivs otroligt bra med, sitt jobb.

Han är intelligent, har en konstnärligt kreativ sida och är duktig på språk (just det först-och sistnämnda har jag verkligen inte ärvt, men jag hoppas på det i mitten...).

Han tycker om musik, sport, laga god mat och att vara i stugan.

Jag tror att han skulle vilja ha mer ledig-tid innerst inne. Då tror jag att han skulle ägna sig åt att måla, läsa böcker , åka skidor och resa.

Han är en väldigt snäll person, som kan låta lite omständig & överbeskyddande ibland, men jag vet att han bara vill väl.

Han finns alltid där.

Min mamma, hon är en rak och ärlig person, som med hela sin själ kan engagera sig i sitt jobb -på gott & ont.

Hon säger vad hon tycker och tycker också om när det är fullt upp.

Hon är rolig, framåt och älskar mat -men det gäller att maten blir färdig innan hungern blir för stor....

Hon har lätt för att skratta och lika lätt till tårar.

Hon är snäll, stark och omtänksam, men kan ibland låta lite ointresserad.

Fast jag vet att hon absolut inte är det. Oftast skulle jag påstå att det är där "det kan slå blixtar" om detta tillfälle sammanfaller med "en känslig tidpunkt för mig"....

Till utseéndet är jag nog mest lik henne.

Några andra saker som vi två har gemensamt -är att vi kan vara sur, älskar att träna och inte alltid kanske tänker så långt alla gånger.

Hon finns alltid där.

Nu har de ju fått äran att bli mormor&morfar också =)

Min dotter är deras pärla/en guldklimp som har blivit och kommer att bli överröst med kärlek från dom. När jag ser dom vara med Tuva-Lisa, så kan man inte annat än att känna sig stolt, glad och full av värme.

Mina föräldrar finns, som sagt, alltid där.

Jag älskar dom båda.

Dag 02 - Min första kärlek

Det finns många namn som cirkulerar... Å det beror ju på när i tiden man ska räkna ifrån.

Jag var ju kär i såååå många när jag var liten. Både i killar från trakten & i kändisar.

Men, jag tror att jag räknar min första kärlek som Martin. Alla som kände mig då, vet nog att det var så. Denna storsinniga kärlek (å en slags besatthet från min sida, såhär i efterhand) som skulle vara för eeevigt. Det fanns aldrig något annat. Jag gjorde allt för honom.

Nog visste väl jag vad kärlek var. Herregud, jag var ju hela 12 år gammal! =)

Vårt förhållande var ju inte så bra egentligen. Men vi hade det roligt ibland också. Vill inte skriva att det bara var han, så jag skriver att VI oftast inte var snälla mot varandra. VI båda mådde nog riktigt dåligt ofta. Men trots det, så fortsatte "vårt förhållande". Det va ju liksom vi, alla förknippade nog tillsammans mig & Martin på den tiden.

Många har nog kanske varit med om det, men att vi slutligen (efter 6 år...) skiljdes åt var nog det bästa som kunde hända och även väldigt jobbigt samtidigt. Jag hade flyttat till Stockholm och han hittade en ny tjej. Jag var förkrossad. Han var ju Den, Det, mitt Allt!

Så många brev som blivit skrivna, tårar som runnit och olyckliga-kärlekssamtal med vänner...pratade nog aldrig med mamma&pappa om detta. Vet att mamma, under dessa år, frågat några gånger om hur det var mellan oss...men jag ville nog inte vara ärlig mot någon och speciellt inte mig själv, utan jag sa att det var bra.

Oj, Oj. Olyckligt. Fast samtidigt fri.

Det är ju så, att 6 år är en ganska lång tid & man hinner vara med om mycket tillsammans. Å hade jag inte haft denna omtumlande tid med honom i den tidiga tonåren, så hade jag ju faktiskt inte varit den jag är idag -för det är en del av mitt liv. Jag ser detta idag, som en tid som det fanns en mening att jag skulle lära mig något av.

Å det tror jag att jag gjorde. Jag är lyckligare än någonsin! =)

Min äkta, riktiga, första kärlek heter ju Jonas!

Dag 01 -Presentera mig själv

Jag...

*...föddes för 29 & ett halvt år sedan i Umeå.

*...flyttade till Vittangi när jag var 2 år.

*...har aldrig gått på dagis, men var hos en dagmamma då & då eller hos fammo&faffa efter skolan.

*...har flyttat runt mycket genom åren -hela 13 gånger faktiskt...mellan Vittangi-Kiruna-Stockholm-Kiruna-Falun-Kiruna-Umeå- och slutligen hamnade jag åter i Kiruna. Här bor jag nu tillsammans med min älskade Jonas & vår fina Tuva-Lisa, 4 månader, i ett hus från 60-talet.

*...är lugn, glad, kreativ och en bra lyssnare. Men jag skulle även vilja vara morgonpigg, modig, duktig på att laga mat och mer positiv.

*...älskar min familj, inredning, musik, böcker, vara ute i naturen, godis & att träna.

*...är beroende av, ni vet, den stora, tidigare gröna, lypsylen/hudsalvan från apoteket och av snus.

*...tycker om att ha mysigt, ordning, vänner & familjen runt omkring mig.

*...kan lätt stressa upp mig själv. Å jag blir lätt sur på min sambo när jag är stressad/har stressat upp mig. (Logiskt? Nä.)

*...tycker om mat & älskar när någon annan lagar den.

*...tror på ödet & att det finns en mening med allt som sker.

Det finns alltid saker som kan förbättras -i världen, samhället och hos oss själva- men det är vi själva som måste vilja, förstå och ändra vårt tankesätt för att förändring ska kunna ske. Tankens kraft är större än vad man tror.

*...tror att man med självdistans måste jobba på att utveckla sig själv hela livet ut.

*...ägnar för tillfället den största delen av min tid åt till att ta hand om vår dotter & huset om dagarna.

*...försöker att koppla bort "alla måsten" & ägna mer av in tid åt familjen, vänner, träning & att i övrigt rå om mig själv.

*...tycker inte om mygg (vår kärlek är inte ömsesidig där kan man säga...), gröt och ställen där det är allt för mycket folk.

*...är sällan sjuk, men har lätt för att få huvudvärk -i värsta fall migrän.

*...har jobbat med allt möjligt känns det som...i butik, på dagis & skola, inom vården, åt karamellkungen, som kommunikatör...men var tydligen ämnad att arbeta som driftservice(man)kvinna på LKAB. Jag trivs jättebra i företaget och saknar jobbet ibland.

Så, det var lite om mig själv....