Dag 03 - Mina föräldrar

Jag är sååå tacksam över att jag har just dom föräldrarna som jag har. Det är jag verkligen.

Kanske känner ni igen, att det är svårt att säga till sin mamma eller pappa att man älskar henne/honom? Det tycker jag att det är i alla fall. Fast man inte kan tänka sig livet utan dom och (om inte annat, nu på äldre dagar) insett att man inte vore den fina människa man är, om det inte var för dom.

Jag hade en period, tonåren, som jag nog var ganska jobbig. Inte mot någon annan, men mot mamma&pappa -de var inte mycket värda. Men jag behövde den perioden, tror jag. Jag kan själv inte tänka mig att jag verkligen har betett mig som jag har gjort, det är tur att man kan förändras. Men dom har stått ut. Och tycker nog mycket om mig för den jag är idag, men att jag kan vara lite FÖR känslig ibland.

Nu bråkar vi nog aldrig mer, men jag kan däremot bli väldigt irriterad -i vissa fall sur- på dom.

Mina föräldrar har alltid funnits där. Alltid stött mig och mina syskon i allt. De har försökt att få oss att välja vår egen väg och ta ansvar för det vi gör.

I personlighet är jag nog mest lik pappa.

Han tänker mycket och tycker om att ha mycket att göra (ni vet, sån där "bra-stress").

Han är väldigt engagerad på, och trivs otroligt bra med, sitt jobb.

Han är intelligent, har en konstnärligt kreativ sida och är duktig på språk (just det först-och sistnämnda har jag verkligen inte ärvt, men jag hoppas på det i mitten...).

Han tycker om musik, sport, laga god mat och att vara i stugan.

Jag tror att han skulle vilja ha mer ledig-tid innerst inne. Då tror jag att han skulle ägna sig åt att måla, läsa böcker , åka skidor och resa.

Han är en väldigt snäll person, som kan låta lite omständig & överbeskyddande ibland, men jag vet att han bara vill väl.

Han finns alltid där.

Min mamma, hon är en rak och ärlig person, som med hela sin själ kan engagera sig i sitt jobb -på gott & ont.

Hon säger vad hon tycker och tycker också om när det är fullt upp.

Hon är rolig, framåt och älskar mat -men det gäller att maten blir färdig innan hungern blir för stor....

Hon har lätt för att skratta och lika lätt till tårar.

Hon är snäll, stark och omtänksam, men kan ibland låta lite ointresserad.

Fast jag vet att hon absolut inte är det. Oftast skulle jag påstå att det är där "det kan slå blixtar" om detta tillfälle sammanfaller med "en känslig tidpunkt för mig"....

Till utseéndet är jag nog mest lik henne.

Några andra saker som vi två har gemensamt -är att vi kan vara sur, älskar att träna och inte alltid kanske tänker så långt alla gånger.

Hon finns alltid där.

Nu har de ju fått äran att bli mormor&morfar också =)

Min dotter är deras pärla/en guldklimp som har blivit och kommer att bli överröst med kärlek från dom. När jag ser dom vara med Tuva-Lisa, så kan man inte annat än att känna sig stolt, glad och full av värme.

Mina föräldrar finns, som sagt, alltid där.

Jag älskar dom båda.