Finns så mycket att säga&skriva om detta...och jag som brukar ha svårt för att skriva lite...men jag ska göra mitt bästa för att, på ett bra sätt, få ner det som jag anser att kärlek är. =)
*Kärleken till sitt barn. Den största kärleken av dom alla, enligt mig. En kärlek man inte kan föreställa sig innan man faktiskt ÄR där. Under graviditeten fick jag successivt mer och mer anknytning med varelsen där inne, men ibland trodde jag att jag bara låtsades, för var detta verkligen på riktigt? =)
När hon sedan kom ut, kändes det helt naturligt för mig att hon skulle vara med oss. Denna lilla fantastiska varelse, våran dotter, gjorde att vårt liv fick en helt annan mening! =)
Nu får hon mitt hjärta att smälta varje dag, allra helst då hon&jag eller hon&pappan skrattar, pratar & leker tillsammans. Det är otroligt vilken kärlek & lycka man känner då! =) Sedan finns det -jag ska inte skriva dagar, utan- stunder då man känner sig uppgiven, maktlös & less på allt också...
Jag försöker vara en varm&kärleksfull mamma till min (numera) VÄLDIGT energifulla dotter och jag har även tänkt "guida" henne genom livet med kärlek&uppmuntran till att alltid vara/hitta sig själv, att hon duger precis som hon är och att självdistans kan va bra att ha. =)
Det finns så mycket att skriva om just denna sortens kärlek, men jag tror jag går vidare här, så att ni orkar läsa hela mitt inlägg....
*Jag försöker att visa kärlek till den jag lever tillsammans med genom att lyssna, visa hänsyn och säga fina uppmuntrande ord/skriva något fint sms, -men visst, det kan nog alltid bli mer av fina ord, handligar och överraskningar.
*Jag försöker visa kärlek till de övriga mina runt omkring mig, genom att vara en bra lyssnare, vän och ge fina komplimanger -vilket jag tycker att jag är duktig på faktiskt! =)
*Jag älskar att få ge presenter, skulle gärna göra det oftare, men eftersom man lever i en tid av "brist på tid" & "alla pengar i 1:a hand till barnet" just nu, så blir det inte så mycket som jag skulle vilja. Men jag tänker på det ofta, ofta! =)
*Kärlek är att lyssna. Att finnas där. Att visa respekt för att vi är olika individer. Att vara omtänksam, ett stöd och en bra förebild till alla barn&sina medmänniskor.
*Allt det jag skrivit ovan, gäller ju även i kärleken till sig själv.
Jag tycker att jag har ett stort hjärta och att jag är omtänksam.
Men kärleken till mig själv, är väl nåt som i alla fall jag alltid kommer att få jobba på. Konstigt, men jag kan ofta känna att det är mer naturligt&rätt att ge min kärlek till någon annan.
Ja, för det där me kärlek är svårt ibland....
Du är en varm och omtänksam person som man bara tycker om, precis som du är. Jag känner mig bekväm och avslappnad med dig och trivs helt fantastiskt när vi har våra små pratstunder, jag blir glad:-D.
SvaraRaderaDu ska verkligen vara stolt över dig själv för du är naturlig och sprider solsken.
Kram från svärmor
Tänk på allt det fina du ger till din dotter alla dagar, jag lovar hon kunde inta ha det bättre!!! Du är stark,duktig,envis,målmedveten,ömsint,empatisk,
SvaraRaderaomtänksam,kärleksfull person,vad mer kan du begära!?
Sen är det ju så med de allra flesta av oss att vi tycker oss inte hinna med allt och alla, då kommer detta" allt har sin tid ".Jag kan garantera att alla som känner dig, är glad över det!
Kram från mamma