Å tur är ju det - har inte känt mig särskilt effektiv de senaste veckorna på jobbet (trots att jag trivs bra), men man orkar som inte vara lika social, glad och flexibel i detta tillstånd. Det bara är så, för mig i alla fall.
Idag är andra dagen jag är ledig och det känns så skönt. Jag kan fixa på med lite av varje, men framförallt att jag nu äntligen kan gå ner i varv, hålla fötterna högt och ta dagen som den kommer. Jag försöker även prata med bebisen för att kolla när den tänkte komma ut...men utan resultat - så jag antar att den vill överraska oss.
Många gånger under dagarna tänker jag förstås på mommo - ibland så att jag kommer på mig själv med att jag sitter och skrattar och ibland så sitter jag med tårar i mina ögon. Men som sagt, oftast så ser jag henne med karamellen i munnen och då kan man inte annat än le =)
Stämmer så bra det som min mamma skrev i sin kommentar i förra inlägget...mommo kommer säkerligen många gånger att säga "ajabaja" eller "voj, voj.." eller något av sina roliga uttryck på finska. Men trots det så kommer jag att fråga henne om goda råd och om beprövade huskurer...
Bebisen håller sig rätt så lugn där inne, finns ju inte lika mycket plats någe mer att röra sig på. Och den beräknas i denna vecka vara ungefär 48cm lång, så det är inte så konstigt.
Vi var till bvc i förra veckan, där allt såg bra ut. Magen mätte hon nu till 36cm - förstå vilken kagge man har!! =)
Nervositeten kan variera från dag till dag...
- När vet jag att det är dags?
- Är den frisk?
- Hur blir det sen?
I kombination med förväntan och spänning förstås. Jag vet ju att det blir bra, hur det än kommer att gå till. Och det känns som en spännande resa man när som helst skall få åka med på. Min kropp kommer att vara den som styr. Det är väl det som kan vara den lilla skräckblandade förtjusningen, för man har ju inte varit med på denna resa innan.
** Nu ska jag fortsätta förbereda mig inför resan, kram **
Hej vännen. Sorgen går i berg och dalbana och går inte att styra. Man ler och gråter om vartannat och det är en naturlig process, men mycket jobbig.
SvaraRaderaNu räknar vi dagarna och det känns pirrigt, du får tala om för den lilla att en hel hop med tossiga vuxna längtar och längtar;-D
Vila ordentligt och njut av dagarna som är så fina nu.
Kramisar från mig<3
Hej söta.
SvaraRaderadet är verkligen mycket som händer i ditt liv just nu. hoppas att allt är bra med er. Tänker på er och lycka till när miraklet ska komma :) Kram
Min älskade dotter, snart vet du om att du varit med om det mest fantastiska!Erat kärleks barn, allas vårat efter längtade...
SvaraRaderaKanske får jag klappa den där magen igen till helgen, eller?
Alldeles sant som du säger, mommo hade såna roliga uttryck på finska, som inte alls klingar lika på svenska!Dom ska vi bevara, genom att säga dom till varandra vid tillfälle.
På lördag blir en av de tyngsta dagar man som anhörig får gå igenom, att måsta ta det absolut sista farväl av en älskad.Men tillsammans ska vi klara det.
Stor kram
farväl