Första 1:a advent

Idag är det 1:a advent. Och mys-söndag.

Min lilla flicka ligger just nu i baby-gymet och pratar för fullt. Jag kände att jag bara måste skriva hur fantastisk hon är! =)

Alldeles nyss fick jag för första gången se henne att, "med avsikt", lyfta den vänstra handen för att röra vid kossan & få den att skallra till... =) Å nu händer det hela tiden.... igen... och igen... =)

Sedan en tid tillbaka har hon pratat -och nu mer än tidigare förstås- och hon verkar älska att få berätta & prata om saker!

Hennes nacke är stabil & hon kan komma upp i sittande om man hjälper henne i armarna och håller henne så.

Det första "riktiga" skrattet kom den 19:e november. Det var till pappan, vid skötbordet -gissa om han var stolt?! =)

Efter det har hon skrattat mååånga gånger, även till mig faktiskt!

Hon vänder sig på sida & kan ibland även tänka sig att kräla en pytte-liten stund på mage...

Det är helt underbart att få se & vara med om hennes utveckling - det är så häftigt! =)

Nu tar jag en liten paus. Måste byta en bajsblöja...

Så, nu är vi färdiga. Å kan ni tänka er! Ut från badrummet kom en glad, men trött tomtenissa! =) Jo, det är sant! Min tanke var att jag skulle få några bilder på henne när hon ligger & pratar i baby-gymet, men hon tänkte annat. Hon ville sova. Å det är klart att man blir trött efter all gymnastik i gymet, allt prat & bus, all mat och av att bajsa.

Så bilderna fick bli på en utslagen tomtenissa i stället, som innerst inne önskar Er alla en mysig 1:a advent!

Babbel

Ännu en vecka är snart till ända och den sista vardagen är snart slut....

Å det har varit full rulle igen:

Jag har bl.a. passat på att vid varje litet tillfälle, göra lite jul här hemma. Jag har inte, och vill inte ha, så jättemycke julpynt -men någon tomte & någon stjärna har kommit upp ändå!

Jonas åkte till Stockholm på utbildning i 2 dagar, så vi har grejat på en hel del för oss själva här hemma.

Tillsammans med min mor & far så har vi varit på Coop & Clas Olsson - där vi såklart gjorde en massa fynd...förutom att min vita julgran inte fanns kvar då förstås. Så jag fick beställa en istället. Detta är det första året som jag kommer att ha en gran till jul i "mitt hem", men julen blir ju givetvis ett snäpp roligare och viktigare nu när det finns en liten flicka i familjen -så vad gör man inte? =)

För jo, Tuva-Lisa har sagt att hon vill ha en gran! =)

Vi har haft mys med och övernattning av Tuva-Lisas mormor, min kära mamma. Å trots att det sammanlagt var många timmar "mommo-besök", så gick tiden alldeles för fort, som vanligt. =§

Men trevligt var det i alla fall och jag fick mina köks-gardiner strykna också - då blir man ju sååå glad! =) (jo, dom har hängt där ostrukna....fy, fy)

Tuva-Lisas farmor har också varit på besök. Hon hade med sig jättefina kläder till lill-tjejen, som snart kommer att passa perfekt! =) Det blev mycket prat & babbel i babygymmet, som vanligt! =)

Vi har städat & gjort fint inför pappa-hemkomsten, handlat igen, åkt lite bil och busat också.

Å denna kväll så har vi baaara haft fredagsmys, verkligen. =)

Nu ska jag se vem som tvingas lämna Idol. Jag tycker om Linnea. Jay är bäst. Å Olle är väldigt fiiin. Så jag tror att Minnah åker ut.

Sov gott därute! =)

Inte alltid, men ofta

Slurp! Kaffe är godaste, godaste, gott! Tror min kropp tar igen allt kaffe den missade under graviditeten....men det är det bästa på morgonen, speciellt när det är såhär.... =)

Tuva-Lisa sover nämligen fortfarande, så jag kan kika runt lite här "i data-världen" & slurpa mitt kaffe i lugn & ro. Ibland alltså. Inte alltid. Men ofta.

Hennes sov-rutin håller i sig. Vi har somnat klockan 23 och vaknat 05...somnat om vid 07...och hon sover alltså fortfarande... =) Så jag kan då inte vara annat än glad! =)

Känns i och för sig lite som att jag också sover fortfarande...jag är lite mosig idag & halsen är tjock och gör ont när jag sväljer. Ja, hm. Jag har känt i några dagar nu att något är på gång, få hoppas det inte blir värre.

Det är sällan jag brukar bli riktigt, riktigt sjuk, så jag tror inte jag blir det nu heller...eller, jag hoppas på INTE i alla fall, för jag antar att Tuva-Lisa också blir sjuk i så fall....

Å jo, jag har tänkt på det. Det har jag verkligen. Jag skriver ofta om mig själv och min sambo i 3:hand (mamman, pappan...) . Men jag tycker det är mysigt. Det tycker jag när jag läser andras bloggar också. Traditionen säger kanske att man bara ska hålla sig till att skriva om sig själv i 1:a hand (jag, Jonas...) -så likt dagbok som möjligt- och helst av allt inte blanda. Men jag tror jag än så länge ofta är för stolt för det, så jag kallar mig mamma:n istället. Inte alltid. Men ofta. Å tänker fortsätta göra det. =)

Ibland blir det att jag kallar oss för vi när jag skriver. Eller det gör jag nog ganska ofta. Inte alltid, men ofta.

Men vi är ju liksom VI! =)

KO-KONVERSATION

Vilken vecka! =)

Ja, ja säger då det! Musten gick verkligen ur mig efter tisdagens besök hos doktorn...och det känns givetvis mycket bättre nu. Jag vet att jag över-reagerade lite, men ibland kan man inte hjälpa att det blir så. =)

Men denna vecka bara sprang snabbt förbi...visst, den är inte helt slut ännu - men dessa dagar har nog vi tagit vårt rekord i att träffa familj, vänner & bekanta! Vi som annars brukar lunka på i en ganska "lagom" takt...men kul har det varit! =)

Fast nog märker man direkt att vi inte varit hemma som vi brukar...främst på tvätthögen...å dammråttorna...å den där "röran" som bara blir rörigare för varje dag! =)

Men det får man ta vid tillfälle helt enkelt. Jag tror det här är bra för mig att träna på, att släppa alla "måsten & borde:n" hemma och göra lite annat nytt istället...

Besöket hos min nya mamma-väninna & Tuva-Lisas BB-kompis i onsdags var väldans trevligt! =)

Vi hade jättemycket att prata om och det visade sig att vi haft "2 månader med bebis hemma" som sett väldigt lika ut. Å jag som många gånger tänkt att man är "ensam om att det är just såhär..." (fast jag egentligen såklart har vetat att jag inte är det...men, som ni kanske vet vid det här laget, så tycker Linda att det ibland visst är nödvändigt med lite extra ängslan...)

Det var roligt att besöka dom i alla fall och snart träffas vi igen. =)

Full fart denna dag & det var bara att "svida om" här hemma inför ankommande besök som skulle ske senare denna kväll. 2 st av mina kusiner kom hit och stannade ett bra tag, och det var sååå trevligt! Tuva-Lisa fick en jättefin, färgglad och randig body och ett par svarta tajts till. Vi hann prata om allt mellan himmel & jord, myste på och snackade om livet med Tuva-Lisa och bestämde även att vi ska ha en ny kusinträff någon gång kring nästa jul. =)

I torsdags var mormor:n här och myste på med oss (jaja, främst med Tuva-Lisa, fööörståss!) , så ni förstår kanske att Tuva-Lisa somnade extra gott den kvällen... =) Å det gjorde hennes mamma också... - det blir som alltid "full rulle" när jag och min mamma träffas. Även fast hon fortfarande går på kryckorna, så har vi sååå mycket att prata om och som vi vill hinna med att göra tillsammans. Å det är kanske förståeligt -bor man i byn, så vill man hinna med mycket under sin vistelse i storsta´n! =)

Nå, fredagen var snabbt här... Törs jag skriva hur länge vi hade sovit? Om jag säger såhär... På 12 timmar så var vi vakna i 1 timma för att äta...Vi slog i alla fall upp våra ögonlock klockan 11.30 tillslut, vilket inte var planerat från min sida...men jag hade glömt att sätta klocka på ringning.

Det fick bli en promenad ganska omgående, eftersom mörkret smyger sig på tidigt numera. Tog en handling på vägen också. Därefter blev att fara med bil ut till Laxforsen för att köpa en salva till mamma.

Lite stressad åkte vi hemåt för att äta lite mat, "plocka det värsta" och förbereda inför besök som skulle ske, i form av 2 st mostrar till mig. De kom hit vid ca 18-tiden och det var sååå trevligt! =) Jättekul att träffa dom igen och få prata lite bya-dialekt. (Jonas blir alltid lika chockad, för dialekten kommer VERKLIGEN fram när jag pratar med någon "hemifrån". Konstigt, det där! ) Vi (ja, alltså Tuva-Lisa) fick presenter förstås: 2st jäättefina klänningar, 2st body:sar, tajts och tomte-sockar. Dessa var alltså från mina 5 mostrar & min morbror.

Med sig hade de även en present från 2 st kusiner till mig, (alltså, inte samma kusiner som var här i onsdags, utan 2 st andra... : Vi är många!!!) och i det paketet fanns det en röd- och vit-randig dress med "Lilla My" på och 2 par sockar, såååå fina! =)

Trötta -men glada- avslutade vi kvällen med Idol & mys.... =)

Lördagen gick åt till att bara få tillbaka lite energi och mest bara försöka vara. Jag åkte, ensam, iväg en sväng på stan för att hitta mig en jacka och ett par byxor -vilket jag också faktiskt fann! (Kors i taket!) Sen blev det att tvätta lite kläder och bara vara en hel del.

Vi hade planerat att titta på en film denna kväll och påbörjade tittandet, men det var svårt att koncentrera sig...för det var en viss dam, som låg i baby-gymet, som tydligen hade sååå mycket att prata om med kossan & spegeln som hänger där! =) Vi har aldrig hört henne prata SÅDÄR mycket och länge under en och samma "stund"....så vi bestämde oss för att mysa & umgås med henne där istället. =)

(Jag gör ett separat inlägg med bilder från i morse -där man kan se att hon fortsätter sin konversation med kossan & de andra, i baby-gymet!)

Idag är det söndag. Jonas & Tuva-Lisa är just nu ute på promenad tillsammans med kompis till Jonas & deras nya tillskott i familjen - Tuva-Lisas framtida bästa kompis, hoppas vi! =)

Kram på er & Carpe Diem!

P.s Jag glömde skriva att hon fick en jättefin, vit skyddsängel av mina mostrar & min morbror också! =)

Känslig

Hej igen!

Jag börjar bli duktig på att skriva inlägg i min blogg! =)

Men jag gör ju detta främst för min egen del, för att jag tycker det är skönt att skriva av mig och för att jag då har lite grann "nerskrivet" (ifall jag glömmer).

Fast jag vet även att det är många som läser på min sida och på det här sättet är det ju enkelt att hänga med i vad som händer hos oss om dagarna. Speciellt när man har mor- och far-föräldrar som bor en bit bort och inte kan hälsa på oss varje dag, så är detta ett väldigt bra sätt för dom att läsa om vad som händer och sker -fast självklart läser och ser de bilder helst om/på "guldklimpen"... =)

(Till er som undrar varför jag tjatar på om hur Tuva-Lisa sovit si & så mycket...så är det för att jag själv har bättre koll och för att mina trogna läsare (Tuva-Lisas farmor & mormor) hänger bättre med då och vet om de törs ringa oss eller inte.... =)

Vi har just kommit hem från doktorbesöket. T-L vägde nu 5055 gr och är ca 58 cm lång, en stor tjej med andra ord. Efter att dessa mätningarna gjorts, så skulle doktorn kika på T-L...det gillade hon inte! Han gjorde det bra som tydligen ändå klarade av att kolla det han skulle, fast hon var så pass arg...stackarn. (Tuva-Lisa alltså.)

Jag hade svårt att veta VAD jag skulle göra, OM jag skulle göra nåt och var alldeles SVETTIG när undersökningen var färdig...

Det jobbigaste var att varken doktorn eller barnmorskan sa något...alltså om allt var bra eller inte. Vi var bara tydligen färdiga och fick då gå in till en annan barnmorska för att boka en ny tid. (Då är det dags för vaccination!!!)

Det kändes bara så konstigt. Allt var säkert bra. Men de sa ju varken eller. T-L var så ledsen...är det normalt? Bör eller kan man göra nåt åt det i de lägena?

Jag vet, vi var säkert bara "en i mängden" av alla barn som var på kontroll hos denna doktor idag, men kan man inte säga då att allt ser bra ut? Om de nu gör det...

De måste ju ha sett att vi var alldeles svettiga båda två & inte riktigt visste vad eller om vi skulle göra något när hon var så ledsen...det var ju vårt första besök hos doktorn också...inte lätt att veta då... =/

Så här i efterhand kanske det skulle varit bättre att låta henne vakna till lite mer innan man ska in till doktorn...nu var hon kanske kvar lite i sömnen ännu, eftersom hon somnade i bilen på väg dit...men men.

När vi var på väg tillbaka till bilen blev i alla fall Tuva-Lisa glad & lugn igen. Men då började JAG att gråta....jag tyckte att det var dåligt av dom att inte kunna säga om allt var bra eller inte. Eller bara om det är normalt att små barn gråter såhär hos doktorn...ja ni fattar, allt de där.

Å så förstås orolig över att något kanske var galet när de inte sa annat?...

Jonas bad mig i alla fall köra in bilen och stanna på en parkering så vi fick prata en stund. (Köra bil och gråta samtidigt är INTE en bra kombination...) Å så pratade vi en stund. Allt är säkert bra. Men hur ska man veta säkert när de inte sa? Fast de hade kanske sagt om de inte var så. Han fick mig att le åt saken tillslut....å sen kändes allt lite bättre igen, så vi körde hemåt och här sitter jag nu & små-ler åt hur knasig jag blev. Herregud.

Men jag kände mig dålig, arg och knasig. Å känslig. Men de borde ändå ha sagt något! Det tycker jag faktiskt. =)

Man är känslig ibland, som mamma.

Ge varandra en stor & varm kram i kväll!

Jag ska ge en till Jonas när han kommer hem från jobbet -vilket är snart- så jag borde börja laga lite mat strax.

Kram från en känslig mamma & en frisk (eller?) Tuva-Lisa!

*** En bild från igår på en hårt kämpande Tuva-Lisa, som har gett upp det där med att försöka träffa rätt med tummen & försöker få in hela handen i munnen istället =) ***

En del av småbarnslivet

God morgon! =)

Här sitter jag "vaken" & väntar på att min dotter ska vakna... (för en gångs skull...)

Igår var det så, att jag klockan 01.30 slog upp ögonen och tittade ner på Tuva-Lisa, som låg i min famn och sov som aldrig förr. Där, i soffan, hade vi somnat och jag blev nog också så trött att jag bara skulle luta huvudet liiite bakåt...

Vi hade nämligen en tjurig liten dam att göra med. Egentligen under hela andra delen av dagen, men speciellt på kvällskvisten...vi antar att det var mycket gaser, magens väntan på bajsning och en del övertrötthet som spökade. Å då är det ju inte så enkelt att bara somna, det vet man ju själv, eller hur? =)

3 nätter tillbaka har hon inte heller velat sova själv, utan jag har haft henne bredvid mig i sängen. Men hur mysigt det än är och hur gulligt det än är att få vakna bredvid henne på morgonen, så ger ju inte det den bästa sömnen för mig & kanske inte heller den bästa vanan för henne. Så vi var ganska bestämda med att igår försöka få henne att ligga och sova själv igen. Vi såg ju hur trött hon var och vårt tålamod testades, men hon var "en seg nöt att knäcka".

Hon somnade i antingen pappans eller min famn hur skönt som helst - i 5 minuter - sen började det om igen... Vid ca. 23 var hon sååå trött där vi satt i soffan och trots att jag hade släckt ner, hon låg skönt, blöjan var bytt och hon var nymatad - så tog det ett bra tag för henne att slappna av. Förutom att jag tänkte på hur fin hon är, så hann jag även sitta och tänka på inredning en del faktiskt. (Jag längtar tills att jag får energi, mer tid och mer pengar till att greja på & göra fint hemma...) Ända fram till att även jag sov då förstås. =)

Men det är väl så det är, det här småbarnslivet ibland.... =)

Å jag älskar det, oftast.

Hon har sovit gott från ca 02 och ända fram till nu, eller ja, hon sover ju fortfarande.

Eller, nu vaknade hon, hör jag = dags att äta!!!!

Vi får besök av farmor till lunch, det blir mysigt! =)

Å i eftermiddag ska vi till bvc, - på den första läkarkontrollen sedan vår hemkomst och den vanliga rutin-checken = Spännande!

Ha en mysig dag alla!

// Kram från Linda & Tuva-Lisa