*** Mormor Britta ***

Många dagar har gått sen sist jag skrev. Dagar fyllda av planering, shopping, skratt, resande, tårar, djupa tankar, läkarbesök och att vänta barn-kurs.

Jag är superglad över allt jag har fått möjligheten till att få shoppa på IKEA, är superglad över att jag hittade, och för mina presentpengar kunde köpa, kläder som denna sista graviditetstid kan få mig att känna mig fin och jag är superglad åt att ha fått göra min lilla resa tillsammans med min fina mamma och att min kära bror mötte upp oss och att vi tre fick tillbringa helgen tillsammans.

Jag kommer att återkomma till att berätta om min resa och vår roliga weekend, men jag vill så gärna först skriva lite om något som är så ofattbart - precis liksom födelse av en ny liten människa kan kännas, så är ju ålderdomen något helt otroligt ofattbart.

I söndags var jag och mamma och hälsade på mormor. Hon satt ute på verandan i det härliga vädret och när jag kom fram till henne och hon såg mig så sa hon -"Vad glad jag blir att få se dig..!" =)

Men.

Det går inte riktigt att föreställa sig en närstående bli gammal -någon som "nyss" bodde i sitt eget hem, lagade sin egen mat och skötte om sig själv.

Att jobba med gamla människor går inte heller att jämför med.

När "plötsligt" någon man så kärt känner, sakta med säkert blir sämre, mindre och inte orkar äta själv - så skär det i hjärtat.

Man tittar in i personens ögon ser hur även de har förändrats. Från den pigga, beundransvärda och otroligt humoristiska blicken till ögon av trötthet, väntan och lätt uppgivenhet...

(fast jag är glad över att det inte går att komma ifrån att man fortfarande kan ana humorn och skrattet i dessa ögon...så som det alltid har varit.)

Det är ju inte utan förståelse som man ser mormor leva sina sista stunder. Tvärtom. Hon har levt ett långt, innehållsrikt och hårt arbetande liv. Det kan man känna i hennes händer när vi tränar "spänna & släppa", "spänna & släppa" i hennes nypor.

Men man vill helt enkelt inte att någons liv ska behöva ta slut.

Mormor sa till mig i söndags att hon varje kväll, när hon ligger i sängen, tänker mycket på mig och barnet, hur det skall gå och hur det kommer att se ut o.s.v.

Jag ber till min gud att hon skall få finnas kvar tills mitt barn kommer.

Att hon får vara med om sitt 22:a barnbarnsbarn.

Att hon får vara med om när min mamma blir mormor - den sista (av de sju) i mormors barnaskara som väntar på äran att få uppleva detta.

Det kan ju hända att hon får vara kvar i livet mycket längre än så - och det är ju det man allra helst hoppas på såklart. Mormor har alltid varit en stark och envis kämpe. Men som alla vi vet så tar ju krafterna slut någon gång för alla.

Här nedan är en bild som jag tog på mormor i våras, den är så fin så jag ville visa den här =)

Med detta skickar jag en kvällshälsning till alla, men framförallt till min kära mormor.

Ta hand om varandra där ute! =)