En timma extra & mommo-mys!

Gissa vem som blev glad idag, när hon fick veta att klockan var en timma mindre än vad hon trodde, då hon steg upp? Jo, helt rätt! En tidsjagande mamma, vid namn Linda! =) WiiiHooo!

Fick ju ha sovmorgon idag, eftersom Jonas är ledig och ändå vill stiga upp i någorlunda tid under helgen också, när en ny arbetsvecka snart startar. Å så fick jag denna härliga nyhet när jag kom upp -gillas skarpt! (Tänk om det kunde vara så fler dagar om året, lite då & då, som små överraskningar....ska föra fram det som ett förslag...till någon... :/ )

Just då var Jonas och Tuva-Lisa på väg ut. Min fina sambo sa till mig, att det kan väl vara härligt att få stiga upp och äta frukost & vara lite själv, i lugn och ro... Ja, absolut! =) Så just nu njuter jag av min 3:e kopp kaffe och funderar hur jag (skulle önska att jag fick...det är ju inte bara jag som bestämmer...) ska lägga upp dagen.

Jag fick min dotter att somna tillslut igår kväll/natt i alla fall, det var bara det att vi båda tydligen hade somnat på soffan...vid 03-tiden så la jag henne i vagnen och mig själv i sängen. Hon sov fram till kl 07! Då var det blöjbyte, matning & rapning och sen gick vi till sängen båda två för att mysa med (fast egentligen för att VÄCKA!) pappan.

Om ni har läst mitt senaste inlägg med tillhörande kommentarer, så kan man läsa att min mamma hoppar på kryckor och går på morfin (p.g.a. smärta). Hon har opererat sin ena fot i onsdags nämligen....stackars älskade mamma. Men det kommer ju något gott utav detta, men ändå =(

Vi brukar ju annars försöka vara till byn, där mina föräldrar bor, 1 gång i veckan, men denna vecka blev det inte just p.g.a. detta. Å som vi längtar, speciellt Tuva-Lisa! =) Så det har istället blivit att vi pratat mycke i telefon. Bl.a. ringde vi igår (från skötbordet!) till "mommo" för att snacka lite. Man såg att Tuva-Lisa såg lite fundersam ut, då hon hörde mommos röst i örat, men såg mamman sin framför sig... =/ Hon sprattlade på och jollrade/pratade på för fullt där hon låg -leéndes, sprattlandes och glad. Och hennes kära mommo fick en härlig start på sin lördagskväll -det behövde hon!

*** Mommo- mys ***

God söndag på Er i stugorna!

Kram från oss

Underbart

En härlig känsla man får när man känner att man måste betyda mycket för den här lilla flickan.

När hon är väldigt ledsen, kan det räcka med att någon av oss smeker henne på handen. Eller så kan någon av oss ta upp henne mot kroppen och samtidigt krama och vyssja, så blir hon alldeles lugn.

Nyss när jag la ner henne i vagnen, i åkpåsen, grät hon ordentligt (sååå trött!) - men det behövdes bara att jag kom så nära henne jag kunde, där hon låg, och sa att "-mamma är här..." och vyssja lite, så somnade hon! =) Helt fantastiskt!

Oftast så tittar hon på mig eller Jonas (den som har henne i famnen) innan hon stänger ögonlocken för att sova också - det måste betyda kärlek och trygghet, eller? =)

När hon är på vaken och på bra humör, så kan det räcka med att prata med henne -så får man ett leénde tillbaka! Ett leénde som gör att man blir glad, lycklig och man förstår hur lyckligt lottade vi är som har fått denna guldklimp till oss... =)

På sitt skötbord är hon alltid lugn, där kan hon ligga hur länge som helst. Antingen tittar hon på grodan, kaninen och hästen som hänger i mobilen ovanför eller så busar/pratar hon med den som byter blöjan på henne. Hon älskar att ligga med naken rumpa och vara nakenfis -då sprattlar och ler hon med hela kroppen och blir alldeles till sig, så att hon nästan inte vet hur hon ska göra eller vad hon ska säga =)

Så där står vi ofta och hänger hon och jag om dagarna...myser och pratar om livet å så.

Mys ni också idag & säg hur mycket ni tycker om varandra!

Kram

En lycklig pappa med en liiiten Tuva-Lisa!

Veckan

De första dagarna denna vecka har jag inte hunnit göra någonting. Och jag vet, man ska njuta av den här tiden...m.m. Å det gör jag också! Men något vill man ju hinna göra i alla fall...jag har så stort behov att att få göra något kreativt! Men visst, det kan ju även vara bra att försöka träna på att bara vara i nuet och mysa med lill-tjejen...å vi gör ju det också...men ändå.

I och för sig, så har vi ju haft väldigt mycke besök denna veckan -jättekul och trevligt! Men man är inte van vid det. Först var ju min faster me familj här i måndags som sagt, sedan var en annan äldre bekant till oss på tisdagen. Och i onsdags träffade vi en kär vän till mig, som jag inte träffat på lääänge - sååå mysigt var det! =)

Allt besök och samtidigt en viss dam som absolut inte har velat ligga/sitta själv (denna vecka, bara korta stunder i babysittern...) -utan bestämt i famnen- har nog gjort att mamman ofta känner sig låst och lite frustrerad. Men hon vet samtidigt att det hör till... men man är inte vaaaan!! =)

Men en väldigt bra sak är att vi fått sova bra på nätterna! Då blir vi ju jätteglada!

Vissa gånger under dagtid och på kvällarna har damen varit lite orolig å så...men efter 3-4 försök att somna in ordentligt och sova själv i vagnen (som är det enda, förutom sängen) som för tillfället verkar vara trivsamt att sova i, så har vi till slut fått ta natt. =)

Men så är det väl att vara mamma! Underbart härligt, men samtidigt jobbigt

och sömnigt ibland.

Jag och Jonas har, som tur är, underbara föräldrar som vi vet ställer upp om vi bara frågar. Kommer att behövas hjälp framöver kan jag lova =) Måste bara sätta oss ner och planera lite - jag och stora hjärtat! =)

Igår var hennes fammo och faffa för första gången barnvakt! Jag hade nämligen tid hos frisören. De gav mat när jag for och efter det så hade hon somnat... och hon sov fortfarande när jag kom tillbaka =)!

I fammos famn hela tiden, de e klart -varmt, gosigt och mysigt! När de for, tog jag henne i min famn...men det började bli dags för middags-fix, så jag var tvungen att sätta ner henne...å som på beställning, så vaknade hon...

Så var eftermiddags- och kvälls-aktiviteterna igång och dagen led mot sitt slut. Gumman och pappan snarkandes i vagnen och sängen, medan jag låg och tänkte på dagen som varit...

Jag tänkte på den underbara stunden jag haft, när jag fick läsa en bra tidning i lugn & ro, få huvudet masserat & shamponerat och det bästa av allt -bli fin i håret! =) Jag insåg att det snart är helg, då Jonas är ledig och vi bara ska mysa på här hemma och så somnade jag bredvid min underbara familj med ett leénde på läpparna!

Kram på er!

7 veckor senare

Nu sover man så gott ute i åkpåsen...

Jag tog på henne en vit huvjacka och i samma stund kom jag på att det ju var den som hon hade på sig när vi åkte hem från BB. Jag var tvungen att kolla upp fotona och ja, lite skillnad. Vår lilla tjej har blivit stor! =)

Nu väger hon ju 4,5 kg och är 55 cm lång! Oj oj, så fort det går...

Såhär liten och pluttig var hon då... 4 dagar gammal, nyss utkommen ut i friska luften för första gången och sov skönt i bilen hela vägen hem! (Trots den otroligt stora jackan & otroooligt nervösa föräldrar...)

Jag började le här för mig själv när jag tänker på den resan...

Det var en jättefin höstdag...

Pappan, som körde bilen, försökte undvika varje litet gupp på vägen hela den första biten... Å det är klart, aldrig förut hade man ju kört med så ömtålig & värdefull last i bilen! =) Men efter ett tag (när vi hade kommit ut på stora vägen) så var jag tvungen att säga till honom att han nog måste öka farten liiite i alla fall, annars kommer vi ju aldrig hem... =)

En mycket märklig känsla var det. Plötsligt var vi tre i bilen. Hon är våran - eller?! Världens sötaste lilla flicka... Overkligt. Underbart. Spännande. Nervöst.

Vår älskade lilla tös!

*** BUS ***

Babysittern som Tuva-Lisa fått av sin morfar, är favoriten - hon vill kunna välja att vara med och titta på vad som händer eller så tar hon sig en lutare i den. Sååå himla bra även för hennes mamma, som då kan greja på med det som behövs göras!

Å då & då så tar vi å busar eller pratar, så att vi håller humöret uppe! (Se bilderna...)

Så den är guld värd, tack igen moffa! =)

Visst blir man inte annat än glad när man ser dessa? =) Vårat hjärta! Bilderna blir lite suddiga, eftersom man är så full av sprattel, glädje och mysiga ljud!

Busa ni också där ute, det är jättekul! Kram

Var är tiden?

Jag har så mycket i mig som jag vill skriva...men tiden finns inte riktigt! Får ibland känslan av panik - jag bara fylls på och fylls på...

*** HJÄRTAT ***

Sover gott med tutten! =)

Jaja mamma, hur mycket ska du fota egentligen... ?

Ok, skrattar gott åt mammas dubbelhaka....

Busa kan man då redan! =)

Världens finaste & det bästa som hänt! =)