Nu är det nära....

...tills första dagen på jobbet startar. Den här dagen har gått galant och jag kan nästan längta tills jag får komma iväg. Som första skoldagen efter ett låååångt sommarlov, ni vet :)
Med hjälp & sällskap av Jonas föräldrar, så blev det faktiskt att baka bullarna. Kul att ha med sig 2 påsar nybakat till jobbet imorrn och bra att det finns lite till 1-årskalaset på fredag också. (Extra kul var det att få ge en påse till Lena & skicka med henne en påse som är till Jonas mormor....) En påse finns i skafferiet också. Full av de där fula, pyttiga bull-snuttarna. Det blev några stycken, skönt att få en "nyttig" sak gjord & samtidigt få göra något kreativt -precis som jag ville :)

Just för tillfället har dock en gnutta nervositet infunnit sig. Jag har börjat titta på klockan. Min klocka kommer att ringa 05.40 och jag kommer antagligen inte att ha sovit så mycket. Men jag beredd på det.
Jag och Jonas har nu omvända positioner. Han sa just att det är så skönt att han inte behöver ha bråttom till att gå och lägga sig (han pratar en hel del annat också), just nu när jag känner att jag helst vill kunna stänga in mig i mig själv och bara förbereda.

Det kan kännas som att vi har mycket att ta igen, eftersom vi inte haft/tagit oss den tiden så mycket på senaste. Jag längtar till det. Kanske på tisdag, eftersom jag imorgon antagligen kommer att vara såååå slut. Tisdag får det bli -att vi pratar om allt & ingenting igen! :)

Nåväl, en ny tid är här. Jag har haft en jättefin tid hemma och verkligen fått vara med om Tuva-Lisas "första steg" i hennes utveckling. Å jag själv har fått vara med om en ordentlig omställning i livet. De riktiga FÖRSTA STEGEN blir det Jonas som kommer att få vara med om. Det känns bra det med. Jag vill verkligen att de ska få tiden tillsammans nu. Hon är en aktiv, busig & glad tjej som gärna vill att man är "någonstans intill" där hon är. Men i övrigt leker och aktiverar hon sig själv väldigt bra :) Hon är riktigt snabb på rumpan nu, så det gäller att vara vaksam.
Det känns bra att han även får vara med om hur det verkligen kan vara, en dag när det är som mest kaos. För kaos är det ibland.

Beroende på hur den här veckan blir, så reserverar jag bloggskrivandet till: om tid & lust finnes.
Ta hand om er så länge! //Linda