*** En underbar dag med den skönaste sömnen ***

Men huga, vet ni vad - vad fort det går! Jag tyckte det var alldeles nyss som jag skrev förra inlägget, men det var alltså förra fredagen.... = det går såååå fort! =)

Jag börjar att berätta om kalaset.

Det blev en underbar dag! =)

Jag åkte dit redan vid halv 10-tiden för att förbereda mig mentalt. Staplade upp några punkter huruvida jag skulle inleda...med att välkomna alla m.m. Mer än så hann jag inte med, så jag tänkte att det får lösa sig allt eftersom. Listan med alla delar jag ville få dela med mig av under dagen hade jag gjort redan tidigare, så jag tänkte att jag kör på bara.

Jag gjorde i ordning det sista på mig själv, alldeles i lugn och ro.... (de e lyx förstår ni...!) innan jag skulle hämta min familj. När jag stod där framför spegeln, i det tysta, lugna rummet, så pratade jag en stund med min mormor (som finns som en ängel för oss, däruppe i himlen). Jag berättade att vi ska ha namnkalas för T-L idag och att hon kommer att få sitt andra namn efter dig, fina mormor. Jag kunde höra henne säga att hon var glad och varmt hedrad över det. Hon sa att hon skulle vara med oss, titta stolt på mig och Tuva-Lisa (hennes barnbarn och barnbarnsbarn) och skratta tillsammans med oss....men att hon själv aldrig tyckt om namnet Eufemia, men detta förändrades till vackert när hon fick veta att min dotter skulle få det namnet! =)

Där jag stod (fortfarande framför spegeln) så log jag till henne och tog på mig hennes örhängen som jag fått ärva. Jag sa att dessa ska jag ha på mig och jag vet att Tuva-Lisa kommer att titta förtjust på "de där små som glimmar" -på så sätt tror jag att hon kommer att kunna se dig, mommo! =) Vi pratar mer en annan dag igen, visst? =)

Jaa, så var det med det.

Nuförtiden är det ju lite svårare att få en plan att bli precis som MAN SJÄLV vill.... Jag, Jonas, Tuva-Lisa, Mamma, pappa, svärmor, svärfar, mina bröder, Jonas bror och Tant Helmi var i lokalen tillsammans ca 1 och en halv timma innan kalaset satte igång. Klockan tickade dubbelt så snabbt än den brukar göra vanligtvis kändes det som. Det kändes även som att vi alla var myror som drog sitt strå till stacken -Ett Hjärtligt Tack till alla Er! =)

Plötsligt hörde jag att någon sa att tiden stod på kvart i 1....å herregud... Tuva-Lisa började just att bli jääättetrött (bra tajming -inte....), jag hade inte hunnit sätta på henne de kläder jag tänkt att hon skulle ha...gästerna började dyka upp....ljusen på borden var inte tända ännu och så.

Men det blev jättebra allting! =) Våran lilla tjej hade inte tid att sova, hon ville ju självklart inte missa sitt eget kalas och verkade ha bestämt sig för att vara på fint humör hela dagen.

Ca 30 personer som var där och ville dela denna Tuva-Lisa-dagen med oss. Vi tittade på en film och ett bildspel om/på henne, läste dikter, sjöng en sång tillsammans, berättade om hennes namn och presenterade faddrar, åt god mat, hade det allmänt trevligt och fick en massa presenter förstås. =)

Tack vare att vi var så många - som hade sin famn öppen för lilla tösen, hjälpte till i köket, med städning och fanns där som stöd, så blev det en underbar dag! =)

Vi hoppas satt alla gäster kände samma sak också.

Gissa om det var någon/några som var trött på kvällen?

Med alla intryck och nya ansikten, leénden, upplevelser som T-L fått vara med om den dagen så somnade hon klockan 20.00 och sov som en stock hela natten. Jag låg på soffan, var tom i huvudet av allt som man hade varit med om de senaste dagarna och somnade klockan 22. Vi sov den skönaste sömnen på läääänge. =)