torsdag 13 januari 2011

Upp&ner-vända-världen!

Jag lever ännu.... =) (Till alla er som har saknat mig)
Ja, för jag sa ju att jag skulle skriva om jag överlevde träningspasset förra onsdagen...jympan var rolig och det var underbart att få svettas ordentligt igen! Utan att skryta, så var det kanske lite för lätt. Eller, jag hade väntat mig att det skulle vara mycket jobbigare för mig. När jag tränar, så vill jag nämligen att det ska kännas ordentligt, så att den härliga känslan efter att alla endorfiner har utsöndrats, uppenbarar sig! =)
Däremot så var jag på ett annat pass i tisdags som det var riktigt tempo i! Så tisdagar är en uppbokad kväll för mig framöver, för då är jag garanterat på jympa! =) Någon som vill följa med?

Men alltså, dagarna bara rusar fram....
Jag har fortfarande sådär att jag inte kan tänka på det för mycket, för då får jag lite av panik...på riktigt.

Men under veckan som gått, så har jag verkligen gjort mitt bästa för att fånga dagarna. Jag har talat med farmor flera gånger i telefon, eftersom även hon & farfar bor i byn. Jag har hälsat på farfar på sjukhuset -läget där är för övrigt väldigt bra, de vill ha kvar honom ett tag under bevakning bara, så att de får bra koll på hur/vad medicinerna verkar. Han trivs som fisken i vattnet där, vilket var skönt att se! =) Han berättade glatt om kompisar han hade lärt känna, vilka tester/undersökningar han hade fått göra och så har det ju varit så mycke skidåkning på tv (som han älskar) - så han har då inte haft det långtråkigt. Men det är klart att hemma är ju hemma, för alla. Snart få han säkert komma hem...och skotta snö & mysa på med katterna & farmor som vanligt igen! =)

Vi har hunnit vara till byn en sväng också -hälsat på hos mommo & moffa, lillebror, storebror & farmor förstås. Jag har en jättefin familj, som ligger mig väldigt varmt om hjärtat - det kanske märks? =)

Förra veckan var det ju långhelg (även för Jonas). Då passade vi på att renovera/måla/"starta fixet" i Tuva-Lisas rum. Fort gick det, så var 3 väggar målade & den 4:e väntar på att få en tapet som fondvägg uppsatt. Jag har tagit bilder, så jag lägger nog ut dom här längre fram. I samma veva som detta rum växte fram, så fortsatte jag att måla träpanelerna i det nya arbetsrummet. Så ni förstår säkert att det har varit ut&in med möbler och upp&ner-vända-världen i huset i några dagar. Men nu tycks det ha ordnat upp sig - och man kan riktigt känna att det här kommer att bli ett mysigt flickrum! =)

Vi har haft besök av fammo & faffa och barnpassning 2 gånger av fammo -så att jag & Jonas har kunnat vara och storhandla i lugn & ro. Vilket verkligen är guld värt, så skönt att bara kunna få koncentrera sig på handlingen - för oss resulterar det i att vi planerar ett vecko-matschema, äter bättre & regelbunden mat och så får ju fammo och lillgumman mysa på tillsammans förstås... =)
Jag har väldigt fina svärföräldrar, så att ni vet det =)
Jag hoppas det märks i det jag skriver. De har alltid med oss i sina tankar, trots att det kan ta dagar emellan att vi hörs av ibland & man kan riktigt se på dom hur glada de är att deras son med sambo, fick denna otroligt söta guldklimp. Som jag är lite rädd för kommer att fortsätta bli "bortskämd" av både kärlek & saker...ja, det återstår att se i framtiden. Kanske skulle det behövas ett syskon så att de blir 2 barn i familjen...? ja, det återstår att se i framtiden.

Jag hoppas i övrigt att ni alla har haft en bra start på det nya året & att ni kommer ihåg att krama varandra varje dag!

Kram från Linda & Tuva-Lisa

3 kommentarer:

  1. Va kul med renovering! Gör att man själv längtar efter att få ha ett eget hem igen :) men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. När du skrev att det kanske behövs ett syskon så skrek tanken jaaaaaa ;)
    kram från oss

    SvaraRadera
  2. Tack gulliga Du för dom fina raderna. Såklart ställer vi upp i vått som torrt när ni trycker på larmknappen. Eran underbara dotter har verkligen förgyllt vårat liv och är ständigt en stor sol för oss varje dag. Och även du och Jonas förstås;-D
    Kramisar

    SvaraRadera
  3. Det händer ibland när jag kommer till den här delen att skriva min kommentar så står det helt stilla. är det månntro det som kallas för "hjärnsläpp"!? Du är den finaste Linda som finns,även om det är så att jag av någon konstig anledning har svårt att få in ditt födelsedags datum i skallen...var det 21 eller 22/6???
    Jodå pappa/moffa kommer garanterat att tapetsera T-L´s rum/vägg när ni så önskar, han beter sig ju som en liten pojkvasker sedan hon föddes.Det är en lycka att se. Kram

    SvaraRadera