För nu är det ett Nytt år = Nya möjligheter! =)
(så positiv är jag aaaalltid....)
Det jag menar är bara...
...att det kan gå så fort allting.
Något kan hända över en dag.
Och fast man känner att ordspråket "carpe diem" kanske är lite uttjatat, så är det ta mig sjutton i alla fall väldigt viktigt. Att fånga dagen...
Jag var på begravning några dagar innan jul -det var en av mina bästa vänners pappa/vår granne/min farmors kusin som gick bort i början av december. Om du, min vän, läser detta, så tänker jag sååå mycket på dig & din familj och jag hoppas att ni fick en mysig jul tillsammans i södern ändå....
Det var ju inte heller så länge sedan vi var i kyrkan av den anledningen, känns det som. För det känns ju fortfarande overkligt ibland, att mormor inte finns mer. Det var ju nyss hon fanns här hos oss...
Även fast mycket har hunnit hända sen dess. Tuva-Lisa kom till världen för snart 4 månader sedan -och nu känns det ju som att hon alltid har varit med oss, helt snurrigt.
Igår var jag till mvc och när jag gick där med vagnen, på det enda stället man kan "mötas" -så kommer min farfar körandes på bår med min storebror och farmor bredvid sig. (Jag ser detta som ödet...för på något sätt så hade han lyckats "kalla till sig" både mig & min lillebror - som råkade möta upp dom precis, fast vid 2 olika tillfällen & utan att vi visste något.) Och min storebror som var hemma hos dom precis nu när detta hände. Nu var det inte så allvarligt, men innan jag fick veta riktigt vad som hade hänt så hade många tankar/massa scenarion/dåligt samvete hunnit snurra i mitt huvud...
Så, jag har bestämt mig för att ringa farmor & farfar minst 1 gång i veckan -för jag tänker på dom säkert 20 gånger per dag... Men som vanligt tänker man ju att de finns ju där, jag kan ringa sen...men om nåt skulle hända då?
Jag vill ju även träna 3 gånger i veckan. Segstartad som tusan är jag, men nu tusan. Så jag börjar idag. Ska på ett träningspass kl 18.
Ni ser ju om jag lever efter det, men gör jag det, så lär jag ju skriva om hur det var.
När jag kommer hem ska jag ringa till farmor.
Så, försöker mig på en början i alla fall på att **** fånga dagen **** ....
Det är ett bra tänkande för man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Man ska passa på att njuta av varje dag som känns bra, och inte glömma sig själv i karusellen.
SvaraRaderaDu gör ett superjobb med att vara hemma om dagarna med tösen, hon är så harmonisk och mysig:-D.
Kramelikramen<3333
Hej jag är ny läsare hos dig! Jag fick din blogg adress av din svärmor. Hennes blogg har jag läst i nästan en månad.. Du och jag har barn i samma ålder. Min är vaken på nätterna och som jag har förstått det så är din också det. kul om du ville titta in hos mig :husetfullt.babyblogg.se Kram/ Maria
SvaraRaderajo nog är det så, alla borde vi lära oss att fånga dagen! Men nu är det så att vi gör det nog alla på vårat eget sätt...istället för att ge sig själv dåligt samvete för allt man missar att göra (i rätt tid)och så vidare, ge dig själv en blomma för allt bra du gjort/gör!!! Det är lite av min filosofi, för jag tror inte att någon av oss mår bättre av att hela tiden rannsaka sig själv. Nä gör som jag gjorde idag, köpte mig själv en fin bukett med de vackraste tulpaner som finns och när jag kom hem sa jag bara att jag köpt dom till mig för att jag är sååå duktig, på lite av varje! Du som känner mig vet hur du ska tolka detta.
SvaraRaderaVi är alla så duktiga på många sätt, varför inte tala om det för sig själv alltid då och då. Prova, det känns faktiskt bra.
Och Linda det ska du veta, du är så fin och omtänksam även mot din farmor och farfar,dom vet att du bryr dig så mycket du bara hinner.
Stor kram från din mamma
du har helt rätt vännen, man måste verkligen fånga dagen. tyvärr är det ju så oftast att det måste hända något tråkigt för att man ska inse det men bättre sent än aldrig som man brukar säga :) Men kom även ihåg att du redan är så bra som du är och alla vet att du vill väl så var inte ledsen om du inte hinner med för du finns ju alltid där på ett eller annat sätt ändå :) kram
SvaraRadera