Jag känner mig som den dära mamman som sysselsätter sig 20 timmar om dygnet, både med och utan barn, är social, vältränad och hinner ha det tipp-topp hemma hela tiden ändå. Å så blir det en liten stund över när hon sitter i tunnelbanan på väg hem från jobbet, å då passar hon på att blogga.
(hoppas ni förstår vilken bild det är som jag vill ge och jag menar inte att är helt fel att vara den mamman, tvärtom -orkar man med att leva så, så är säkert det också ett mycket innehållsrikt liv. Jag skulle gärna ha det så...om det inte var så att jag måste sova minst 8 timmar för att fungera normalt : ) Till att börja med. För tänk va man skulle hinna med! Fast hinner man med sig själv då? Jaa, jag kan tycka att det är en ganska intressant fundering det där.)
Det jag vill ha fram, om man drar en parallell till min dag, t.ex. idag. Jag har haft en lugn och skön sovmorgon tillsammans med min dotter, när hon sedan vaknade, så har vi fikat/ätit frukost och myst på lekmattan i v-rummet. Sen ville hon äta igen och därefter sova 1:a svängen för dagen ute i vagnen. Jag fick under tiden göra något som varje gång känns lika skönt i själen -nämligen, äntligen få plocka in och sortera in allt i vårt nya förråd/klädkammare som min sambo blev färdig med i onsdags. Sen har jag packat ihop grejer till byn i godan ro, lagat lite middag, medan Tuva-Lisa lekte igen.
Å nu sitter vi här i bilen, på väg mot byn och ska bara känna lugnet. Mysa med de nära&kära. Sen får man se vad vi hittar på. Men det är det som är själva grejen i byn, man bara är. Å nu är det ju inte såna här dagar som idag vi har varje dag, men jag trivs med stunderna/dagarna som denna. De är livet för mig! : )
Jag tror att jag vet vad "lugnet" betyder. Så kände jag det när vi for hit ut till stugan, som den var på den tiden" och ett inre, harmoniskt lugn infann sig.
SvaraRaderaMå så gott i helgen men var försiktig med vattnet<3333