** En liten parentes **

Imorgon är det onsdag igen...

Förra onsdagen var vi på visning av BB i Gällivare. Fräsigt att man kan boka in sånt nuförtiden, det ger ju faktiskt en himla trygghet. Särskilt för mig och Jonas, ingen av oss hade varit där tidigare. Så nu vet vi precis hur vi ska köra och Jonas har sagt att om han svimmar innan vi hinner fram - så vet ju även jag nu vägen dit... =)

Barnmorskan gick även igenom vad som kommer att hända i kroppen, hon var jättebra på att förklara och var förstås väldigt ärlig om hur det oftast känns...huuuva...fast som jag samtidigt sagt tidigare, så ser jag mycket fram emot det också. Jag hoppas nu att det inte blir akut kejsarsnitt (som det ibland kan bli) - jag vill gärna föda mitt och Jonas barn på vanligt sätt. Det hoppades jag inte på förut, snarare tvärtom.

Vi fick även en rundvandring och just när vi var i BB-korridoren, så kom det en barnmorska med en helt ny bebis i famnen...såååå söööt. Sådär när fingrarna är pyttesmå, sött böjda och rödlätt i hyn... Oj oj, säger jag bara.

Efter denna visning, så for vi på jakt efter barnvagnsaffärer. Och tur var väl det - det var nog där vi hittade den vagn vi vill ha.

(För mig, som inte visste om detta innan jag blev gravid och för er som inte vet, så är ju detta numera en djungel...finns alla möjliga sorters vagnar och alla har de något bra och något dåligt...så att välja är inte lätt. Jag tror det blir bra med vilken man nu än beslutar sig för att köpa, men man måste ju då ändå välja av alla de 1000 olika modeller som finns... För mig hade det varit bättre om det fanns 2 st att välja på.) Bara en liten parentes.

Imorgon planerar vi att beställa den utvalda vagnen. Fast först ska vi på föräldrainformation på försäkringskassan...och det kommer nog inte att snurra mindre i bulan efter att vi varit där...

Men det kommer nog att bli bra tillslut med allting, bara väldigt mycket att sätta sig in i.

Lill-parveln sparkar då loss för fullt och verkar må fint. (Typiskt mamma va? Men vi ska nog se till att den kickar då jag är i byn nästa gång också.)

Annars mår mamman till lill-parveln också bra =) Hon börjar känna av fogarna en del, men det går ändå bra. (Å så är det ju det då förstås, att hon inte heller är så smidig nå mer, utan hon känner av den extra vikten hon bär på. Och hon inser många gånger att armarna inte går att gör längre, för magen är där emellan och det bara är så, ända fram till den 1:a september...)

Bara en liten parentes.