De räddade min dag

Mysigt besök av min fina svåger Daniel fick vi på eftermiddagen igår. Vi åt middag tillsammans och hade det trevligt! :) Tuva-Lisa var glad över att farbror Daniel kom och ville sitta & leka med henne (mamman hennes gör ju det bara ibland, men hon flänger mest runt, tycker hon säkert...), så det var roligt, hoppas vi ses snart igen! :)

När Tuva-Lisa hade somnat för natten kom mina vänner Malin & Matilda hit. Det var mysigt att få sitta i lugn & ro och bara prata med goda vänner! :)

Så dom & Daniel räddade min dag! :)

Jag sa att de inte fick gå hem förrän Jonas kommer.

Vet inte vad det är med mig. Vill inte vara ensam. Jonas höll på att tappa hakan när han hörde mig berätta om hur det känns (den lilla stunden vi hinner prata om dagen för tillfället, innan vi ska sova).

Han har aldrig hört mig säga att jag inte vill vara ensam. Snarare tvärtom.

Eftersom det inte är det att det känns jobbigt att ta hand om henne ensam från morgon fram till natten -det går bra & vi har roligt och mysigt om dagarna (även om det förstås finns stunder man hade velat kunna välja att bara få sitta och fast -tänka, ifred. Men samtidigt är det bra att inte hinna/få tiden till att tänka, för då hade jag väl varit ett nervvrak vid dethär laget över att jag snart ska till jobbet igen.)

Men jag vill helst inte vara ensam bara. Konstigt.

Ibland är livet bra underligt.

Denna eftermiddag kommer Tuva-Lisas farmor & farfar hit och hälsar på oss -längtar! :)

Kram //Linda