Attacken varade i ca 10 min och sedan var allt som vanligt igen =) Vi kom fram till att det säkerligen är hormonerna som har börjat spöka allt mer.
Jag har ju haft allt annat - illamående, övertröttheten och hela-tiden-kissnödig-heten. Så nu är det väl dags för hormonerna att göra sig hörda.
Jag hade en jättetrevlig eftermiddag igår tillsammans med min bästa väninna. Vi "checkade av läget" sen sist vi sågs, på ett café, gick runt i några butiker och hittade någon fin tunika till mig och hade det allmänt mysigt =)
När jag kom hem, så gick det bara en liten stund så kikade min kära lillebror in en sväng (eller sväng och sväng, han var nog här 1 och en halv timma...men han tar aldrig av sig jackan när han hälsar på, så det känns alltid som en sväng.) Men trevligt var det - han är en väldigt fin person.
Jag saknar min stora bror, som också är en väldigt fin person och som är bosatt i Umeå. Hoppas jag får höra av honom snart.
Ikväll är vi bjudna på middag till mina fina svärföräldrar - vilket jag ser fram emot väldigt mycket. När vi ska dit, kan jag alltid vara lika säker på att det blir trevligt, mysigt och många glada skratt. Det blir säkerligen god mat, sällskapsspel och trevligt prat mellan dom, Jonas storebror och oss två. Så det ser jag fram emot.
Kram
Såklart är det hormonerna som spökar, hela kroppen håller på att ställa in sig på att ta hand om ett litet knyte och det är många tankar som man har om hur det ska bli och gå när tiden är inne. Vi kvinnor har den instinkten men det är jobbigt att inte vara sig själv emellanåt. Va inte orolig gumman för det är alldeles normalt och även jag var upp och ner under graviditeten. Grinade för allt och ingenting mellan varven och hade ett humör som jag inte kände igen i bland.
SvaraRaderaPuss på pannan<33333